För ett år sen fick jag en ateljéplats i en källarlokal, inte alltför långt hemifrån. Och sen nu i januari har jag alla härliga 40 kvm för mig själv!
Jag har kommit fram till att jag, trots att jag verkligen, verkligen tycker om andra människor, nog helst jobbar ensam den största delen av min tid. Jag inspireras av andra och vill gärna låta människor inspireras av mig, men jag blir lite lätt för fokuserad på de andras behov och missar att jobba på vad jag själv vill åstadkomma. Ja, jag missar kanske helt att jobba i närvaro av andra, jag fokuserar så helt på dessa personer att jag nog inte vill vara oartig och stänga av så som jag behöver för att komma igång!
För, innerst inne är jag en sådan som uppslukas av projekt. Som inte kan äta, sova eller prata om jag är inne i något, och det är ett tillstånd som är energikrävande och som får mig att stänga mig inne. Lite motbjudande att gå in i nästan. Men också så lockande!
Genom att frigöra en yta som bara får vara till för mig och mitt kreerande så minimerar jag de punkter som jag tycker är smärtsamma. Jag kan vara i ateljén själv, och vill jag lämna golvet nedtrådat efter mig så lider ingen annan! För det är väl det där, att det är lite motbjudande när jag blir uteslutande gentemot andra, som är min största tröskel att ta mig över när jag ska in i ”skaparrummet”.
Problemet har dock varit lite att jag trots allt så väldigt gärna vill träffas när jag projektar. Så tanken föddes att göra lokalen till ett fint projektställe, skaffa stora bord och göra det mysigt. För två veckor sedan var det klart, och jag bjöd in lite vänner, bara via facebook till att komma på drop-in-junta. Soppa hade jag ordnat också. Fem personer kom och det blev väldigt mysigt!
Veckan därefter blev det verkligen manfall, då var vi bara tre. Inklusive mig.
Jag är så nöjd med hur det blev i lokalen. Men nu behöver jag få lite människor att strömma till. Och tror verkligen på konceptet. ”Alla” verkar vilja ha en syjunta, men få personer har tiden och orken att ordna något hemma hos sig själva, med all städning och bakning som det innebär. Och kanske känner de flesta heller inte fem andra som gillar att handarbeta?
Vad skulle få dig att vilja gå på en drop-in-junta? Vad skulle det kunna få kosta? Var ligger trösklarna för vem som helst att komma tro?
MinMina 
Hej Mina! Kan jag checka in (hela) mig i din ateljé..? 🙂 Känner så väl igen mig. Nu har jag turen att ha ett eget krypin i huset, där jag kan gå bananas över mina projekt. Vad häftigt ändå att ha en ateljé, det måste kännas lyxigt. Drop-in junta… För mig som åker en bra bit, kan jag tycka att det vore skönt att slippa släpa maskiner, men det kan vara svårt att samsas om ett fåtal maskiner. I annat fall skulle lite fika och umgänge över olika projekt räcka för mig. Betalar gärna en 50-100 kr beroende på.
Hälsningar Karin (Beas kompis, som skjutsade hem dig från en Syfestival)
Hej Karin!
Och tack för skjutsen! 🙂
Du kan så gärna checka in hela dig. En egen hörna hemma skulle varit ännu bättre tror jag. Eller, nackdelen med det blev ju helt klart att jag sydde ALLTID. Sen fick jag ha det som jobb en stund, och då blev det rätt tärande att sy jämt, dag som kväll (som natt ibland).
Det där med maskiner är ju nästa projekt. Att försöka få ihop till några hyfsade lånemaskiner. Men som det är nu behöver de som vill sy släpa. Men får förstås lämna kvar till nästa vecka om de vill. Tanken är väl också att de flesta kommer med ett virk- eller stickprojekt. Och det är bra mycket lättare att bära på! 🙂
Kanske kan jag ta lite mer pengar än jag gör idag för att samla till symaskiner… det får bli nästa projekt, efter att ha fått ihop tio personer som vanemässigt kommer! 🙂
Välkommen om du har lust! Här är facebook-eventet