minawiden.se

Archive for augusti, 2008|Monthly archive page

Jag älskar din blogg också!

In Övrigt, Sytt on fredag, 29 augusti at 21:18

Jag är fantastiskt förtjust i hela det här bloggkonceptet. Vad man vill veta finns att hitta någonstans.

Tänk på hur det var under nittiotalet. Ville man lära sig att sy eller något annat man vill kunna så fick man gå en kurs. Gillade man inte läraren eller tyckte det var svårt att komma hemifrån så fick man avstå. Nu har man alla som lärare. Allas samlade inspiraton och kunskap inom räckhåll.

Man kan också få komplimanger för det man gör. Något som förmodligen inte hände på sykursen -93, mer än kanske en endaste gång. Och ni vet ju hur komplimanger kan vara. Är den för torrt uttalad, så gills den inte. Är den för översvallande, för snabb, för rar, för rak. Så gills den inte. Eller från fel person. Han är för dum, komplimangen gills inte. Uttalade komplimanger kan man heller inte läsa om och om igen. För att se att det bara var en komplimang och att det var en komplimang!

Vi ska ju också nämna hur komplimanger mottas. Skruvande, rodnande, fnysanden, stammanden, gengäldande, obrytt, nonchalant…och sällan glädjestrålande. Men i text så finns nästan bara ”Tack” Kanske med versaler, utropstecken och ett ”mycket” tillagt på slutet. Men inget av det där andra som gör det så svårt att lämna sina uppmuntrande åsikter, det där som får en att tänka att ens hejarop kanske är ovälkomna. Att man verkar smörig, inställsam, lismande. Eller att man är den där som är för dum för att få säga något positivt.

Personliga möten med människor, känslan av tyget i händerna, doften, och kanske ljuden. De får vi inte. Och de kan inte ersättas genom bloggandet enbart. Men jag tvivlar på att så många visste om varandras hobby eller djupaste intressen då -93 och tvivlar gör jag på att så många var så brinnande inspirerade, så det nästan kokade ur deras hjärnor och pös ur deras välvilliga hjärtan då. Nu tvivlar jag inte ett dugg. Och jag älskar alla bloggare som berättar om det som fascinerar dem, som roar dem, bekymrar dem och får dem att glädjas. I love your blog-utmärkelsen går från mig till alla bloggare. Och eftersom jag inte nominerar någon specifik så får jag inte lämna en logga på min blogg. Men jag tackar Tina för utmärkelsen som gladde mig massor och ber er kika in på hennes blogg om ni dels vill se något fint och om ni vill kika på loggan till ”I love your blog”. Tror inte den behövs här och igen. Ni är alla fantastiska.

Hurra!

In Övrigt on onsdag, 27 augusti at 23:00

Jag fyller år idag. Grattis till mig. En dag som började lite ångestfylld redan i natt vid tolvslaget, förbyttes till en dag där jag verkligen förstår att jag har massor att fira. Jag är ju normalt lite halvcynisk och halvdepressiv, så jag ska inte förstöra intrycket genom att bli helblödig. Men jag är tacksam för min familj. Min egen och den jag har gift mig in i! Jag har så fina vänner som bjuder mig på kaffe. Även gratis kaffe bjuder en del frikostigt på! Och en sådan uppmuntrande heja-på-skara som utvecklar mig enormt. Tack för er och grattis till mig. 

För lite motdos kan ni gärna läsa Mellanbarnets blogg nu. Hon skulle aldrig hemfalla åt sådant här sentimentalt pjosk. Så skönt tycker jag! 😀

 

Puss på er!

Höstskörd

In Övrigt, Övrigt pyssel on söndag, 24 augusti at 21:52

Nybörjare i svampskogen. Maffigt god svampmacka gjord på granblodriska och tegelsopp har just avnjutits. Imre visade sig vara en hejare på att härda ut bland komockor, snedsteg ned i sumpvatten så skorna blir våta och riiiiktigt långa promenader. Det var verkligen roligt, mer socialt och spännande än bärplockning.

Vinbärs-, hallon- och körsbärsplockningen övergav Imre till förmån för Pokémonkort och fotbollar.. Inte heller mangoldskörd, morotsbändning (lerjord) eller vitlöksdito lockade denne herre. Han blev dock helt engagerad när moster med tillhörande fransman försökte pilla ner några stackars päron från päronträdet.

De flesta vinbären blev saft. De flesta körsbären hamnade i den som plockades mun. Hallonen, som verkligen flödade under sommaren, blev till substituttårta vid Konrads ettårsfirande nummer två och gav ordentlig guldkant till frukostfilen. Men det vi verkligen ser fram emot är att Romtopfen ska bli klar framöver. Där en näve av vardera ovanstående bär hamnade i en (inte så pyssligt fin) burk, fylld med vit rom och med ansenlig mängd socker. 

 

Nu är dessutom frysen rensad på förra årets (!) optimistskörd av rabarber, så nu får nog all den där mangolden som är förvälld också plats! Jey! 

Hoppas ni alla förstår att det här var rätt atypiskt. En engångsföreteelse. Eller en dekannal sådan. Har faktiskt gjort marmelad en gång innan jag fick barn. Bara så ni inte förväntar er hembakt bröd eller så nästa gång ni kommer på besök. 🙂

Väska & pennfodral

In Pennfodral, Saskompis, Väska on onsdag, 20 augusti at 13:17

Axelremsväska som tidigare, men i hållbart imiterat läder. Det förra höll inte för tyngden av väskan och sprack vid D-ringarna

Pennfodral med överdelen i rödblommigt retrotyg. 25 cm dragkedja.

min blogg…i ord..eh..

In Övrigt on måndag, 11 augusti at 23:08

skapad på wordle.net. Vackert inte sant?!

Imorgon börjar Konrad på dagis!

In Loppis, Väska on söndag, 10 augusti at 21:28

Och han fick inte en dagisväska, utan jag gjorde en kopia på den här istället. En hyllningskopia av en gammal SAS-väska.. Om jag minns rätt så fick man en sådan väska när man flög som ensamåkande barn, till skillnad från idag när man får en nyckelkedja med en plastficka att ha runt halsen. Stiligare med en väska då ju! =) Tror att det kostade hundra kronor för mig att åka flyg när jag var fem-sex år. Jag åkte fram och tillbaka många gånger och ändå fanns det inte någon sådan väska kvar bland mina saker när jag flyttade hemifrån. Men som tur var träffade jag Per, och han hade en sådan här som jag då mindes vagt. Flitigt använd till att ta med kassettband i under sommarlovens båtresor. Och den är ju för underbar, dock med trasigt blixtlås. 



Stolen är en sådan där grej som gör att jag inte gärna går ut när vi är på återvinningen. Så fort man tittar ner i containrarna så ligger det massvis med bra att ha saker och ”hur-kunde-de-slänga-den-där???-saker”. Jag börjar nästan gråta varje gång. Sist vi var där räddade jag en solblekt Bobbycar undan elddöden (eller vad de nu gör med plastpryttlar). Den här stolen ovan behövde jag dock inte dyka bland metallskrotet för att få tag i, utan vi såg när kommungubbarna slängde de första två och hann rädda tre. Gamla skolstolar. Som är låsta på en alltför hög resp. alltför låg höjd. Och som släpper ifrån sig små kluttar av smörjolja lite nu och då. Men de har en bekväm sits. Perfekt stjärtform!

Stilig väska till stilig dam

In Sytt on lördag, 9 augusti at 23:59

är äntligen färdig. Jag tror att jag överknåpade lite. Det är roligt att få jobba på detaljerna, men femton timmar ungefär har det tagit. Mycket för att jag inte gjort något liknande innan och var tvungen att tänka ut allt förstås. Men tänk att man säljer femton timmar av sitt liv billigare för att man haft roligt medan man skapade. Jag ska definitivt bli en storkonsument av liknande objekt (när/om jag börjar tjäna lite pengar senare i mitt liv!) Bara att jag kan skapa något som borde kosta 3000 gör ju att jag känner mig rik. Jag kan alltså bära omkring på en väska som är.. ja..dyrare än någon väska jag hållit i annars! 😀 Förstår också att om jag varit man* nu så hade jag gjort väskan utan att höja ett ögonbryn och låtit det pysa över hur innerligt mallig jag är över den och så hade jag tagit 3500 för den utan att blinka. Och om ni hade varit män* hade ni köpt den för den summan också. 😀

 

En liten bild till. Invändigt är den utrustad med två skiljefack. Det ena skiljefackets vägg har fått två fack, ett lite större, och ett mindre samt ett nyckelband. Den andra skiljeväggen fick bara ett större fack. Beställaren, den stiliga damen. Hon ville ha en skiljevägg i mitten som den förra dagisväskan fick, den med rödlila innerfoder. Men jag undrar ändå om inte två avdelare blir bättre. Man får fortfarande ner sin extratröja (i lammull förstås!!!) när mitten blir lite rymligare, men har mer sorteringsmöjligheter såhär. Om jag har freestylat för mycket så erbjuder jag mig att behålla den själv!

Eftersom jag inte är man* och jag är en mallig typ så ber jag er notera kalkstensgolvet under väskan. Det har jag lagt in själv. *multibegåvad OCH mallig* 😀 😀

(jag måste komma på hur män* gör när de skryter.. verkar vara lönsammare!)

* har här inget med det genetiska, biologiska eller mentala KÖNET att göra. Det är enbart i detta sammanhang använt som ett kodord för någon som är uppfostrad till att ha en stiff upper lip. Och till att vara en aning mer ego. /Kulturtanten. Som tror att män och kvinnor är exakt lika, utom ibland på utsidan. Och som tror att könlös vore bra! Och som skriver det här för att människor saknar humor och känsla för ironi. Jag vet att jag saknar det i vart fall.

Det roligaste

In Dagisväska, Liten reporterväska, M-väska, Väska on torsdag, 7 augusti at 14:11

den här sommaren var kanske hängmattan. I vår på utsidan underbara stuga, utan el och vatten. Tar mer tid att diska och laga mat, men det tar man igen på att man knappt behöver städa och heller inte duscha…

Innan jag lade mig i hängmattan gjorde jag färdigt tre väskor och en blev nästan-färdig (Den kommer J, den kommer!). Den ena levererades så på momangen att den inte hann fastna på bild och de andra fick då i stället följa med till stugan för lite porträttering innan leverans…kan ju inte undanhålla alla varianter på väskor från bloggen heller… ni kunde ju få för er att jag varierar mig?! Så de här två gick till samma person. En galenpanna som vågade beställa två utan att ha sett en enda och som lät mig få fria händer. Gillar galenpannor! (sådär generellt.. man måste inte mani-handla!! :-D) 

Dagisväskan med styv mittdelare inuti. Trodde först att det skulle bli omöjligt. Vet fortfarande inte om det är bättre. Men det var skoj att få leka lite! Läskigt också eftersom det inte fanns mer av tyget om jag misslyckats. 

Jag tror att jag kan tänka mig fler beställningar framöver, men det tar lång tid för mig att sy då jag inte riktigt förstår när man ska sluta med att vara noggrann, när det är onödigt och bortkastat att vara det, så jag inser ju att det inte är en syssla jag kommer bli rik på. Och när man är långsam så får man ju snabbt en liten väntande hög som ligger, och det jag gillar mest med syskapandet är att det går förhållandevis snabbt ändå från idé till produkt. Vitsen går förlorad om högen blir för stor. Nu har jag två beställningar kvar. Sen ska jag sätta ihop en ny väska som jag tänkte ut före sommaren. Utan att någon har beställt. Kan också skvallra om att en axelremsväska med det intensivröda tyget finns kvar än så länge…Om någon skulle vara intresserad. =)