Catrins mössa, strax färdig!

Ingrids garn och vantar                                                      Ingrids rulle. Egnträget lindad!

Mina tyger måste förstås fotas! Längtar alltid efter dem när jag inte är där!

Postat i:Junta ]]> http://minmina.wordpress.com/2011/05/31/finaste-juntan-ii/feed/ 3 Mina Catrins mössa Catrins mössa 2 Catrins mössa 3 Vantar och garn Ingrids rulle Tyghyllor http://minmina.wordpress.com/2011/05/30/finaste-juntan/ http://minmina.wordpress.com/2011/05/30/finaste-juntan/#comments Mon, 30 May 2011 11:41:35 +0000 minmina http://minmina.wordpress.com/?p=678 ]]>  

Det är nästan lustigt hur källardoften av nymålade väggar och betonggolv gör att jag ändå laddar upp min skaparnerv och blir sådär förväntansfullt pirrig när jag närmar mig ateljédörren. För vacker är det kanske inte i klassisk bemärkelse.

Nu fläktar vindar som inte bestämt sig om de är sommar eller vår. Men jag har bestämt mig för att börja blogga igen. För likt strutsen som någon gång måste dra upp huvudet ur sanden för att äta, har jag puttat bort vintersegheten och skuttat ur sängen för att sy igen!

Stay tuned!

För ett år sen fick jag en ateljéplats i en källarlokal, inte alltför långt hemifrån. Och sen nu i januari har jag alla härliga 40 kvm för mig själv!

Jag har kommit fram till att jag, trots att jag verkligen, verkligen tycker om andra människor, nog helst jobbar ensam den största delen av min tid. Jag inspireras av andra och vill gärna låta människor inspireras av mig, men jag blir lite lätt för fokuserad på de andras behov och missar att jobba på vad jag själv vill åstadkomma. Ja, jag missar kanske helt att jobba i närvaro av andra, jag fokuserar så helt på dessa personer att jag nog inte vill vara oartig och stänga av så som jag behöver för att komma igång!

För, innerst inne är jag en sådan som uppslukas av projekt. Som inte kan äta, sova eller prata om jag är inne i något, och det är ett tillstånd som är energikrävande och som får mig att stänga mig inne. Lite motbjudande att gå in i nästan. Men också så lockande!

Genom att frigöra en yta som bara får vara till för mig och mitt kreerande så minimerar jag de punkter som jag tycker är smärtsamma. Jag kan vara i ateljén själv, och vill jag lämna golvet nedtrådat efter mig så lider ingen annan! För det är väl det där, att det är lite motbjudande när jag blir uteslutande gentemot andra, som är min största tröskel att ta mig över när jag ska in i ”skaparrummet”.

Problemet har dock varit lite att jag trots allt så väldigt gärna vill träffas när jag projektar. Så tanken föddes att göra lokalen till ett fint projektställe, skaffa stora bord och göra det mysigt. För två veckor sedan var det klart, och jag bjöd in lite vänner, bara via facebook till att komma på drop-in-junta. Soppa hade jag ordnat också. Fem personer kom och det blev väldigt mysigt!

Veckan därefter blev det verkligen manfall, då var vi bara tre. Inklusive mig.

Jag är så nöjd med hur det blev i lokalen. Men nu behöver jag få lite människor att strömma till. Och tror verkligen på konceptet. ”Alla” verkar vilja ha en syjunta, men få personer har tiden och orken att ordna något hemma hos sig själva, med all städning och bakning som det innebär. Och kanske känner de flesta heller inte fem andra som gillar att handarbeta?

Vad skulle få dig att vilja gå på en drop-in-junta? Vad skulle det kunna få kosta? Var ligger trösklarna för vem som helst att komma tro?

Men. För det är klart det finns ett men. Ett år senare så fiskar någon från WKY communication efter att jag ska återupprepa kampanjen för Röda Korset. Och det är faktiskt okej. En fråga. Frågan är fri. God sak. Enkelt gjort.

Vad som INTE. Jag upprepar INTE är okej är att använda min mailadress för att meddela mig om tävlingar på andra bloggar. ”Gör det och det och vinn det här och det här” ”Sommarens häftigaste onödiga pryl kan bli DIN”.

Så jag vill faktiskt kasta lite bloggskam på WKY Communications och Johanna Ögren och hoppas att företag som anlitar henne framgent skriver in en klausul om att erhållna mailadresser inte får användas i annat syfte än vad företaget anser är okej. För min gissning är att Röda Korset nu inte är jätteintresserade av att jag ska delta i vinst av dumma plastpryttlar? Eller är jag naiv nu?

Efter att ha skickat ett mail och bett om att få slippa finnas med i blogglistorna så påstår företaget att de letar på andra ställen efter adresser som kan vara lämpliga att göra sina utskick till för andra kunders räkning. Men mig veterligen så ligger inte samma adress ute någonstans. Och det solkar fortfarande ner Röda Korsets kampanj att samma person använder ens mailadress. Obehagligt!

Så passande också för det exakt hundrade inlägget att få dela ut en femtiotalsknubbo i Stig Lindbergtyg. Jag kan inte för mitt liv minnas vad det heter just nu, så jag måste vila lite på den. Men här är börsen, och bloggen har nu officiellt fyllt hundra!

Helena är också alias Lillofant. Hon har en  fin och balanserad blogg. Tilltalstonen är perfekt tycker jag och kryddad med vackra bilder och omsorgsfullt sydda saker som jag tycker mycket om (och många med mig) Har du inte varit inne där förr, så ta en titt!

Och tack alla för att ni ville vara med i min utlottning. Det blev förstås hög vinstchans för de ganska få som var med, men det kompenserades istället med att tävlingen på facebook var desto mer välbesökt!

Vi ses, och säg gärna hej om du är ny. Roligt att få se några nya bloggar (hittade ju två från kommentatorerna som numer ligger i min reader!)

Det är en fantastisk liten butik med allt man kan önska sig när det gäller vintage och sextio-sjuttiotal. Innehavarna har kommit över ett varulager med oanvända kläder från tiden, och för mig som har söner känns det som att hitta en guldgruva när det gäller färgglada kill-barnkläder! Till Konrad har jag hittat en fantastisk skjorta i orange-vitt som jag hoppas kunna fota honom i och visa er snart. Men gå dit själva och se. Ett litet foto taget med mobilkameran kan jag visa!

Förstås finns även Under på facebook. Och, såklart är jag ett fan!

Jag har varit lite fundersam över hur vi borde fira detta, men kommit fram till att en vanlig utlottning av något jag gjort ändå passar bäst!

Den som vinner får en Knubbobörs eller ett Iphonefodral.

För att vara med i utlottningen så kommenterar du här i inlägget, samt länkar hit på din egen blogg. Gärna med bild. Nämn i kommentaren vilken färgställning du önskar om det blir du som vinner!

För att maximera dina chanser blir du vän med minawiden.se på facebook, för även där pågår en utlottning! (läs mer på sidan, och där kan även du utan egen blogg delta!)

Tävlingen pågår till den sista april och vinnarna av bloggdelens utlottning meddelas senast 7 maj i ett inlägg med länk och bild här på min blogg!

Hoppas du vill vara med mig och fira!

Konstigt nog så är det inte alla som vill skänka bort det de ändå ska slänga. Ett flertag företag som jag frågat om jag får gå igenom deras spillsäckar har nekat eller varit väldigt tveksamma.

Dessbättre finns det miljömedvetna, inspirerande och engagerade företagare också!

Härom månaden besökte jag några tapetserarateljéer i jakt efter en knappmaskin, jag tänkte att det nog borde gå att hyra in sig någonstans i stället för att köpa en ny till mig. Tyvärr passade inte mina verktyg i deras maskiner, standardmåtten har förändrats över tiden. Men i den ena ateljén tog de mitt namn och för ett par dagar sen ringde Luthagens möbelateljé mig och ville skänka tygprover! Jag har skannat in några av dessa och lagt in under fliken ”Tyger”. Tack så mycket, det är helt fantastiska tyger som kommer gå att skapa många vackra saker av på ett högst miljövänligt sätt!

Tyger från Lelievre som heter Constantine.

Ett av mina favorittyger som jag tyvärr inte vet vem som gjort. Det är nästintill slut nu, kommer kanske räcka till ett par småsaker till.

Välkänt klövertyg. Vilket påminner mig om att även göra något i det bruna som jag också har.

Ett tyg från inredningsarkitekten på Östermalm, vars tygprover sen tjugo års samlande överläts till mig att vraka bland. Det är lite sammetskänsla på det röda medan det gula är slätvävt. Och sist ett Josef Frank-tyg, från ovan nämnda tygkälla.

Som ni ser har jag varit lite i funderartagen över funktionen. De övre har gummiband som löper i kors. Det är till för att man ska kunna vinda upp hörlurarna runt fodralet och sen låsas med banden. Det efter evigt trasslande med alla headset jag haft till mina telefoner. Invändigt finns dessutom två hängöglor så att det går att hänga telefonen runt halsen, just för att jag ofta på jobbet finner att jag saknar fickor på kläderna, och på lab kan man inte lägga bort telefonen i något kemikaliesäkert hörn. Helt efter egna behov alltså.

Det nedersta var ett försök att göra på annat vis. Där är banden stumma och knäpps med knapp och hörlurarna får vindas upp lite diagonalt, ena ovanför, andra under bandet, och sen knäppas. Ingen upphängningsmöjlighet.

Däremot har jag nog fastnat för fodralen utan band alls och kommer till butiker sy sådana framöver. På beställning kan dock band få finnas på det ena eller andra sättet.

Vad säger ni, vill ni se fler knubbosar också, eller har ni ledsnat? Blir man uttråkad när det är samma om och om igen i en blogg? Jag tröttnar inte på att sy dem, tycker att det blir som små karameller när de ligger i hyllan alla färger tillsammans.