Ibland kan man behöva resa någonstans och ta med sig ketchup. Eller.. nä, kanske inte. Ta bokformen eller bloggen istället. Ketchupmamman

Och så stoppar du kanske lite mer vanliga saker i den här necessären. Den är tillverkad i banderollplast som räddats ur sopförbränningshögen. Högst återvunnet material alltså. Utom en meter kantband och en knapp.

..men du tänker ”ketchup”. Inget kladd!

Ibland kan det vara roligt att sy små enkla projekt som både är snabba att planera och att göra. Den här fina tehuvan gjorde jag när Konrad sov i eftermiddags.

I sidokanterna sitter svart passpoal, insidan är fodrad med svart bomullstyg och mellan lagren  ligger ett termomellanlägg (stoff och stil)

För att bestämma måtten lade jag tyg runt tekannan och höftade till höjden med ögonmått. Till min tekanna blev det 33 cm brett och 25 cm högt. Till bredden lade jag två centimeters sömsmån och så vek jag tyget dubbelt på höjden. 35×50 cm tygåtgång alltså. Sen skar jag rundningar i överkant  och gjorde likadant på alla tyglagren.

Innan jag lade ihop alla lagren så sydde jag dit passpoalremsan på det vita yttertyget. Passpoalen löper inte runt om hela, utan i överkant går ju tyget i sin helhet. Så passpoalen får alltså sneddas upptill, ner i vecken som bildas när man syr ihop. Där bestämde jag mig också för att en upphängningsögla skulle passa. Den är gjord av två bitar snedslå (ihopsydda mage mot mage) och fick också sneddas ner ihop med passpoalen i övre hörnet.

Insidan är overlockad genom alla tre lager tyg och nederkanten är fållad med snedslå.

Nu hoppas jag att min man ska kunna göra frukostte innan han ger sig av till jobbet med 6.10-tåget, och att teet ska kunna vara varmt när jag kliver upp lite senare!

Jag tog ett beslut i våras. Nämligen att starta mitt eget företag. Och ihop med det beslutet så tänkte jag sätta lite nya ambitioner för mig själv. Nämligen att bli mer strukturerad och försöka göra en sak ordentligt innan jag hastade vidare till nästa. Hur det nu går med det så bestämde jag att bloggen skulle få komma lite i sista hand. Jag är perfektionist och lider enormt av att inte ha den bästa av alla bloggar, de finaste redigerade bilderna, de mest kreativa och varierade objekten och de flesta kommentarerna i mina kommentatorsfält. Ihop med att förstås vilja kommentera på andras bloggar med glada tillrop när jag ser otroligt vackra klädesplagg som bloggaren skapat, eller bara komma med lite uppmuntran. Jag bestämde helt enkelt mig för att satsa min perfektionism på de saker jag tillverkar och att faktiskt tillåta mig lägga upp lite bilder här för att bara visa vad jag gör. Oredigerat och mer spontant.

Det går väl lite sådär kan vi sammanfatta det senaste halvåret.

Däremot facebook, som jag förövrigt verkligen älskar. Där kan jag lägga upp bilder lite okommenterat och visa mina vänner vad jag gjort. Med bilder där skärpan inte är excellent och där dammet på stereon syns ihop med min senaste knubbo.

Till min stora glädje har vännerna beställt stora mängder av knubbobörsar i julklapp till sina vänner och släktingar och jag har fått mer och mer att göra i mitt lilla företag. Jag har också sålt in mina produkter på ett par ställen här i Uppsala, nu senast på Uppsala konstmuseum, där det finns en liten fin shop.

Fortfarande känner jag viss prestationsångest över att visa er börsarna oredigerade, men jag behöver ju ta itu med löjl-perfektionismen. Så håll till godo! Här är ett gäng av mina små karamell-knubbosar. Oredigerat.

Andra helgen i advent är det julmarknad på Uppsala slott i konstmuseets regi, då går det bra att komma förbi och titta på knubbosar, väskor och mohairsjalar som jag har gjort. Museet tar inget inträde de dagarna. Det kommer hållas skapande verkstad för barn (ännu osäker på vilken av dagarna) båda dagarna och det finns ett trevligt kafé att pausa i mellan julmarknad och taveltittande. Kom och handla julklappar och insup lite konst!

Nu är det mysig höst igen och jag har vilat klart i hängmattan! (Oh så jag vilade, och läste, och klippte gräs och diskade för hand!!)

Hösten fick mig att längta efter varma sjalar, så jag stickade en liten hög på stickmaskinen som jag fick i våras. En av sjalarna blir en tackpresent för att jag fick den, en vit behöll jag själv som vinterhalsduk (tre varv runt halsen och helt makalöst mjuk!) och resten hoppas jag kunna sälja till andra som är förtjusta i mohair! 

650 kronor kostar en sjal. De är ungefär 50×170, men blir tack vare sin luftiga form både längre eller bredare om man sträcker ut den. Värmer fint i höst!

Den rosalila avviker en aning då den dels är gjord i det finare silkesmohair, och dels är ihopstickad i ändarna. Man bär den genom att lägga den som en åtta runt halsen, eller genom att ha den dubbel som vanlig halsduk, fast lite kortare. 

De långa väger ca 100 gram, och den rosalila väger 50 g!

Nu har jag färdigställt det mesta. Leverans har gått till Stickspåret, en butik som ligger i Uppsala och som säljer hantverk och vackra designade saker. Leverans kommer också strax gå till Carolina Rediviva, universitetets bibliotek som har en liten shop i anknytning till deras utställningar. Det jag gjort för dem är det jag jobbat kanske mest på hela våren, börsar,  pennfodral och bokomslag i postertyg, under namnet ”En bit forskning”. Forskarna på universitetet som åker på större konferenser brukar printa sina resultat till planscher och har på senare år börjat trycka på canvasduk som påminner lite om rullgardinstyg. Och när konferensen är över så blir postern skräp och slängs. Otroligt synd eftersom texter och grafer blir ett fantastiskt fint och roligt mönster. Ni har ju säkert sett Mellanbarnets postertygsväska som jag gjorde för ett tag sedan!

Vill ni titta lite mer så kan ni kika på företagets hemsida!

Har dessutom just fått meddelande om att ett nytt jobb väntar mig till hösten. Så nu kommer jag ta en välbehövlig semester ihop med min familj och hoppas på många bokläsardagar i hängmattan, för mig och för er alla! 

Trevlig sommar!

Liten knubbobörs och pocketbokomslag

Jag hade tur som en tokig här förut i vår. En god vän känner en stilig inredningsarkitekt som har verkat sedan länge på Östermalm. Som sådan sparar man på sig tygprover av de härligaste kvaliteterna, men måste ändå städa bort dem, var tjugonde år eller så. Femton flyttkartonger fyllda med tyger fick jag gå igenom. En del med prislapparna kvar. Och jag hisnar när jag tänker på vad tygerna kunde ha kostat mig. (För en del tyger förstod jag verkligen prisskillnaden och de väckte djupa habegär kan jag säga!)

Det här tyget är dock min favorit just nu. Utan att jag vet ursprung eller pris. Färgerna i det röda och det gröna och blommornas mönster gör att det riktigt bubblar i bröstet när jag ser på det. Men märkligt nog skar det inte illa i mig när jag bestämde mig för att sy i det, annars gör det lätt så när tygerna är makalösa och när jag vet att jag förmodligen aldrig får se tyget igen. 

Börsen och omslaget kommer bli riktigt bra sextioårspresenter tror jag!

Ibland vill jag läsa böcker där omslagets titel och författare syns. Av olika anledningar. Ibland för att  jag är stolt över vilken bok jag läser, ibland för att få ge mina medtrafikanter på tåget boktips, kanske har de läst samma författare eller bok, så kan vi börja prata. Tycker mycket om att prata med okända!

Men, det finns gånger när jag inte vill dela informationen med någon. När jag inte vill få höra slutet, när jag läser något ekivokt… (hehe) eller bara vill markera distans. DÅ passar ett pocketboksomslag fint!

Omslaget är precis lagom, klarar både min tjockaste pocketbok och min allra smalaste (1 cm – 3,5 cm), har en gummisnodd som stänganordning och ett bokmärkesband fastsytt i överdelens kantband. Utsidan är i ett fantastiskt härligt rosarött tyg, vintage 70-tal. Det skulle kunna komma från Tampella, men jag misstänker att det inte gör det trots kvaliteten. Kanske är det någon som inspirerats av deras ”Kukka” och gjort en (o)försiktig tolkning? 

Mellanväggen är gjord i återvunnen plast, liksom i knubbobörsarna, men här ligger också svart bomullsväv innerst i omslaget närmast boken. Den klarar alltså väl att skydda boken från regn när jag glömmer den ute på trädgårdsbordet i sommar, för det verkar som om att det kommer regna en del. 

Den perfekta storleken på gummisnodd hittade jag hos Stoff och Stil, 3mm rund. Snodden är fastsydd i kantbandet och går ut genom 5mm-öljetter på baksidan. Här hade det varit perfekt att ha lite mindre öljetter, och skulle gärna ha haft tillgång till metallklämmor att säkra snodden med, sådana som finns i gummibandsmappar. Någon som vet var man hittar?

PS. Mina knubbobörsar ska börja säljas på Stickspåret, förhoppningsvis strax efter midsommar! DS

PPS. Börsen på Tradera gick för 155 kronor, pengar är insatta till Röda Korset, till förmån för Rädda Mammorna DDS.

Härliga att göra, jag blir glad av att se på dem och glad av att se andra bli glada av dem! Insidan är plastad, återvunnet det med, en plast som påminner om plastmatta, men tunnare. 

Nu ska jag massproducera här!

P.S. Auktionen på Tradera ligger fortfarande kvar, avslutas i morgon fredag vid elvatiden. Fortfarande billigare än vad den kommer bli i butik, och då går alla pengar oavkortat till Röda Korset! D.S.

Sista dagen på skolan idag! Nästan iallafall, det är avslutning på fredag som kanske tar ett par timmar, men betygen är satta och alla flum-dagar för min del är avklarade! Så nu blir det jobba av för egen del! Två veckor har jag på mig, sen är det sommarlov för hela familjen. 

Idag skar jag till ett gäng knubbobörsar och några knubbonecessärer. Var det Fnurr som kallade dem för knubbosar först? Bra döpt hur som! Nehedu Mina, det var Gobli! Kolla fakta före publicering!!  Alla fick femtiotalstema, fyra olika sorters femtiotalstyger som mestadels varit smala gardinkappor.  Nu får jag äntligen tid att ta något med till butiker, så på onsdag hoppas jag att solen skiner och att alla affärsinnehavare förstår att knubbosar är vad folket behöver! 

Här är den enda som blev kantbandsfärdig idag. Strax blir den försedd med knapp också! Bang bang!

Vill också uppmana er som är sugna på en knubbo att gå till min traderaauktion till förmån för mammorna hos Röda Korset. Just nu ligger priset på hundraen kronor. Visst är en donation på hundra kronor till välgörenhet en enkel sak? Här får du en börs med på köpet… Vad hindrar dig?

Jag deltar i Röda Korsets kampanj “Rädda mammorna” och Blogguppropet

För att bidra kan du antingen klicka på länken

Bjuda på min Knubbobörs som jag sytt. Den har måtten 11,5 x 8×4,5 cm, plastad invändigt och har tyget: Fjäril vingad, designat Jennie Sällström på utsidan.

Eller så startar du helt enkelt en egen insamling. Registrera dig på Röda Korsets sida,blogguppropet!

För mammorna, en riktig morspresent. Alla dagar!