Tehuva

Ibland kan det vara roligt att sy små enkla projekt som både är snabba att planera och att göra. Den här fina tehuvan gjorde jag när Konrad sov i eftermiddags.

 

I sidokanterna sitter svart passpoal, insidan är fodrad med svart bomullstyg och mellan lagren  ligger ett termomellanlägg (stoff och stil)

För att bestämma måtten lade jag tyg runt tekannan och höftade till höjden med ögonmått. Till min tekanna blev det 33 cm brett och 25 cm högt. Till bredden lade jag två centimeters sömsmån och så vek jag tyget dubbelt på höjden. 35×50 cm tygåtgång alltså. Sen skar jag rundningar i överkant  och gjorde likadant på alla tyglagren.

Innan jag lade ihop alla lagren så sydde jag dit passpoalremsan på det vita yttertyget. Passpoalen löper inte runt om hela, utan i överkant går ju tyget i sin helhet. Så passpoalen får alltså sneddas upptill, ner i vecken som bildas när man syr ihop. Där bestämde jag mig också för att en upphängningsögla skulle passa. Den är gjord av två bitar snedslå (ihopsydda mage mot mage) och fick också sneddas ner ihop med passpoalen i övre hörnet.

Insidan är overlockad genom alla tre lager tyg och nederkanten är fållad med snedslå.

Nu hoppas jag att min man ska kunna göra frukostte innan han ger sig av till jobbet med 6.10-tåget, och att teet ska kunna vara varmt när jag kliver upp lite senare!

Det ska vara en knubbo i år

Jag tog ett beslut i våras. Nämligen att starta mitt eget företag. Och ihop med det beslutet så tänkte jag sätta lite nya ambitioner för mig själv. Nämligen att bli mer strukturerad och försöka göra en sak ordentligt innan jag hastade vidare till nästa. Hur det nu går med det så bestämde jag att bloggen skulle få komma lite i sista hand. Jag är perfektionist och lider enormt av att inte ha den bästa av alla bloggar, de finaste redigerade bilderna, de mest kreativa och varierade objekten och de flesta kommentarerna i mina kommentatorsfält. Ihop med att förstås vilja kommentera på andras bloggar med glada tillrop när jag ser otroligt vackra klädesplagg som bloggaren skapat, eller bara komma med lite uppmuntran. Jag bestämde helt enkelt mig för att satsa min perfektionism på de saker jag tillverkar och att faktiskt tillåta mig lägga upp lite bilder här för att bara visa vad jag gör. Oredigerat och mer spontant.

Det går väl lite sådär kan vi sammanfatta det senaste halvåret.

Däremot facebook, som jag förövrigt verkligen älskar. Där kan jag lägga upp bilder lite okommenterat och visa mina vänner vad jag gjort. Med bilder där skärpan inte är excellent och där dammet på stereon syns ihop med min senaste knubbo.

Till min stora glädje har vännerna beställt stora mängder av knubbobörsar i julklapp till sina vänner och släktingar och jag har fått mer och mer att göra i mitt lilla företag. Jag har också sålt in mina produkter på ett par ställen här i Uppsala, nu senast på Uppsala konstmuseum, där det finns en liten fin shop.

Fortfarande känner jag viss prestationsångest över att visa er börsarna oredigerade, men jag behöver ju ta itu med löjl-perfektionismen. Så håll till godo! Här är ett gäng av mina små karamell-knubbosar. Oredigerat.

Andra helgen i advent är det julmarknad på Uppsala slott i konstmuseets regi, då går det bra att komma förbi och titta på knubbosar, väskor och mohairsjalar som jag har gjort. Museet tar inget inträde de dagarna. Det kommer hållas skapande verkstad för barn (ännu osäker på vilken av dagarna) båda dagarna och det finns ett trevligt kafé att pausa i mellan julmarknad och taveltittande. Kom och handla julklappar och insup lite konst!

Favorittyget just nu

Liten knubbobörs och pocketbokomslag

Jag hade tur som en tokig här förut i vår. En god vän känner en stilig inredningsarkitekt som har verkat sedan länge på Östermalm. Som sådan sparar man på sig tygprover av de härligaste kvaliteterna, men måste ändå städa bort dem, var tjugonde år eller så. Femton flyttkartonger fyllda med tyger fick jag gå igenom. En del med prislapparna kvar. Och jag hisnar när jag tänker på vad tygerna kunde ha kostat mig. (För en del tyger förstod jag verkligen prisskillnaden och de väckte djupa habegär kan jag säga!)

Det här tyget är dock min favorit just nu. Utan att jag vet ursprung eller pris. Färgerna i det röda och det gröna och blommornas mönster gör att det riktigt bubblar i bröstet när jag ser på det. Men märkligt nog skar det inte illa i mig när jag bestämde mig för att sy i det, annars gör det lätt så när tygerna är makalösa och när jag vet att jag förmodligen aldrig får se tyget igen. 

Börsen och omslaget kommer bli riktigt bra sextioårspresenter tror jag!

Läs en bok

Ibland vill jag läsa böcker där omslagets titel och författare syns. Av olika anledningar. Ibland för att  jag är stolt över vilken bok jag läser, ibland för att få ge mina medtrafikanter på tåget boktips, kanske har de läst samma författare eller bok, så kan vi börja prata. Tycker mycket om att prata med okända!

Men, det finns gånger när jag inte vill dela informationen med någon. När jag inte vill få höra slutet, när jag läser något ekivokt… (hehe) eller bara vill markera distans. DÅ passar ett pocketboksomslag fint!

Omslaget är precis lagom, klarar både min tjockaste pocketbok och min allra smalaste (1 cm – 3,5 cm), har en gummisnodd som stänganordning och ett bokmärkesband fastsytt i överdelens kantband. Utsidan är i ett fantastiskt härligt rosarött tyg, vintage 70-tal. Det skulle kunna komma från Tampella, men jag misstänker att det inte gör det trots kvaliteten. Kanske är det någon som inspirerats av deras ”Kukka” och gjort en (o)försiktig tolkning? 

Mellanväggen är gjord i återvunnen plast, liksom i knubbobörsarna, men här ligger också svart bomullsväv innerst i omslaget närmast boken. Den klarar alltså väl att skydda boken från regn när jag glömmer den ute på trädgårdsbordet i sommar, för det verkar som om att det kommer regna en del. 

Den perfekta storleken på gummisnodd hittade jag hos Stoff och Stil, 3mm rund. Snodden är fastsydd i kantbandet och går ut genom 5mm-öljetter på baksidan. Här hade det varit perfekt att ha lite mindre öljetter, och skulle gärna ha haft tillgång till metallklämmor att säkra snodden med, sådana som finns i gummibandsmappar. Någon som vet var man hittar?

PS. Mina knubbobörsar ska börja säljas på Stickspåret, förhoppningsvis strax efter midsommar! DS

PPS. Börsen på Tradera gick för 155 kronor, pengar är insatta till Röda Korset, till förmån för Rädda Mammorna DDS.

Sköna knubbisar

Härliga att göra, jag blir glad av att se på dem och glad av att se andra bli glada av dem! Insidan är plastad, återvunnet det med, en plast som påminner om plastmatta, men tunnare. 

 

Nu ska jag massproducera här!

P.S. Auktionen på Tradera ligger fortfarande kvar, avslutas i morgon fredag vid elvatiden. Fortfarande billigare än vad den kommer bli i butik, och då går alla pengar oavkortat till Röda Korset! D.S.

Äntligen, nästan!

Sista dagen på skolan idag! Nästan iallafall, det är avslutning på fredag som kanske tar ett par timmar, men betygen är satta och alla flum-dagar för min del är avklarade! Så nu blir det jobba av för egen del! Två veckor har jag på mig, sen är det sommarlov för hela familjen. 

Idag skar jag till ett gäng knubbobörsar och några knubbonecessärer. Var det Fnurr som kallade dem för knubbosar först? Bra döpt hur som! Nehedu Mina, det var Gobli! Kolla fakta före publicering!!  Alla fick femtiotalstema, fyra olika sorters femtiotalstyger som mestadels varit smala gardinkappor.  Nu får jag äntligen tid att ta något med till butiker, så på onsdag hoppas jag att solen skiner och att alla affärsinnehavare förstår att knubbosar är vad folket behöver! 

Här är den enda som blev kantbandsfärdig idag. Strax blir den försedd med knapp också! Bang bang!

Vill också uppmana er som är sugna på en knubbo att gå till min traderaauktion till förmån för mammorna hos Röda Korset. Just nu ligger priset på hundraen kronor. Visst är en donation på hundra kronor till välgörenhet en enkel sak? Här får du en börs med på köpet… Vad hindrar dig?

Knubbobörs, svart och vit!

En knubbobörs. Tänkt att lägga ut på tradera till en viss mammainsamling. Måste bara ordna allt kring-kring först… hoppas på att hinna imorgon!

Hur har det gått för de andra auktionerna i välgörenhetens tecken? Tyckte mig se en ursnygg pyjamas som gått för den alltför ringa summan om hundra kronor… synd att jag inte såg det innan auktionen avslutades bara!

Klänningspremiär!

Såhär blev den. Klänningen.

Jag är förstås stolt över mitt arbete. Men jag är ändå lite otillfredställd. Tror inte jag riktigt trivs i den.. Något för mycket urtag vid armarna och jag känner mig helt enkelt inte figursmickrad i den. Testar att ha den på i morgon och ser om den lockar fram några gratulationer till väntad graviditet. Det får fälla avgörandet!  

Nu måste jag leta andra mönster. Det här var ju roligt ju! 

Dagens bästa: Fållfoten till nya maskinen. Lägga upp en osynlig fåll på tio minuter, underbart!

Utveckling

 Det mesta är rätt enkelt av det som jag försökt mig på att göra i sömnadsväg. Trodde till exempel att trikå skulle vara nästintill omöjligt, men för barnkläder fungerade det ju! Trodde att dragkedjor, kantband, fickor och knappsömnad skulle vara svårt det också. Men med ett angreppssätt som varit minst sagt försiktigt och omsorgsfullt så har det mesta lyckats. Dock har varje framgång gjort mig ännu mer försiktig. För fram till dess att jag slagit i taket så kunde jag ju kanske kunna inbilla mig att jag har talang för det här. Tänk! Talang! Jag! 

Nu har jag tvekat riktigt, riktigt länge och äntligen tagit steget till att försöka mig på att sy kläder åt mig själv. Jag är livrädd för att följa mönster som någon annan gjort. Det riktigt stockar sig i halsen på mig när jag läser beskrivningen: ”Overlocka alla delar”, står det. Vaddå? Overlocka?! Ska jag sy ihop delarna? Eller ska jag bara sy i kanterna innan jag syr ihop? Panik, panik! 

Det första mönstret jag köpte var en tunika-klänning som såg enkel ut. Och jag sydde en toile av ett gammalt lakan.

Det gick ju självklart bra. Vad annat?

Men nu började jag tveka. Vilket tyg skulle passa? Jag vet inget om tygers namn, om deras inneboende funktionalitet eller kvalitet.

Så jag tänkte om. Jag tänkte att om jag tar ett par byxor ur katalogen hos Stoff och stil som finns på modellbild, och så väljer jag ett tyg som de också sytt byxor av. Då kan det ju inte bli fel! Ok. Beställa byxmönster. Knytbyxa. Beställa strukturlin i färg Petrol. (det svarta OCH det vita jag ville ha var slut och det är ju ändå sommar, då kan man ha färg !)

Tänkte jag. Och beställde.

Visade sig dock att jag vände på siffrorna när jag beställde tyget.. Hur nu det gick till? Trodde man tryckte på en knapp när man såg tyget framför sig och valde antalet meter. 

Så i stället kom tyg nummer 850147

Förstå vilken tur! Ett tyg som var både svart och vitt på samma gång! Mina allra bästa färger. Mjukt och fint och lagom tunt. Men inte någon fullpoängare till byxtyg. Utan det passar nog som klänning mer tror jag. Så jag har redan klippt ut bitarna och börjat sy lite. Trots dagens värmebölja! 

Rätt nöjd med mig själv. Men ändå lite nervös. Har ju fortfarande inget byxtyg heller.

Sömmerskan

Hon satte sig tillrätta på skrivborsstolen. En lång lista med saker som behövde ordnas låg framför henne. Telefonen användes flitigt och också datorns sökfunktioner. 

Härligt att vara egen företagare tänkte hon! Nu var knapparna beställda, prov på axelremsband på ingång och två beställningar från nya kunder! 

Dag två ringer en skola och frågar om hon kan tänka sig vikariera. En liten räkneövning på tre sekunder gjorde att hon tackade ja. Kan ju inte räkna med att kunderna strömmar till två om dagen heller! 

Så då sydde hon i sakta mak, och här är den ena beställningen. Nästan. För hon lärde sig också att man inte bör riva tyg när det är nästan färdigt… Det blev en reva som gick in på madrassens sittyta. 

Däremot ett dilemma. Lagningen blev superfin. Den går inte att ens att ana om man inte vet om den. Det är ett totalt materialförstöringsförfarande att kasta och göra om. Men som sömmerska kan man ju inte gärna lämna fram en madrass som är nästan perfekt! 

Morr!

Inspirationskälla

Efter gårdagens bombhot på skolan så var vi något skärrade. Jag och eleverna. Det var mycket värre än jag kunde föreställa mig att befinna sig under hot, även om det just då också framstod som ett falskt hot. Obehagligt! 

Jag har sett att det finns en massagestol i lärarnas vilrum. Idag provade jag den och tillbringade nästan hela lunchen i den. Förvånansvärt skönt masserat av en maskin!

Lugnare blev jag, så lugn att jag började fundera på sylösningar. Nu funderar jag på om det inte går att ha en massagestol som symaskinsstol?  :-)

PIFfigt värre

För ett år och en dag sedan lovade jag dyrt och heligt att tre personer skulle få en present mot att de i gengäld lovade detsamma på sina bloggar. INOM ett år lovade jag visst också…
Det var ingen rusning till platserna, men söta Ottopippi och Tisa nappade. Eller. Ottopippi och jag tröstbytte platser med varandra och Tisa var en äkta Piffare!

Nu är äntligen breven i lådan. Och i vanlig ordning har jag inte fotat mina alster…
Tror det är dags för en ny sak att gå omkring och fundera på i ett år. (för jag har faktiskt tänkt på de här piffarna nästan varje vecka iaf, och skjutit upp!)
Undrar om jag inte ska utmana mig själv med att göra inlägg här på bloggen…vågar jag varje dag…då blir det inte många bilder… Men, jo, jag försöker. Sänker kraven och kanske blir jag bättre på att verkligen fota det jag gör om dagarna då!

Vi ses. Imorgon!

Rött och Rosa

 

De flesta väskor jag syr blir röda eller rosa, här en mini-flippflapp med ett underbart rödrosa tyg i innerfodret.

Jag har också påbörjat ett litet försök med att sy kläder i full storlek, vilket också blev rosarött. Men jag måste erkänna att direkt jag lyckats med det svåraste momentet, att passa in en ärm, så blev den lite hängande i sygarderoben jag sitter i när jag syr… Håller ju på med mitt projekt nu, och snart, snart har jag fixat allt. Knapparna är här, cellofanpåsarna är här, tio stycken är sydda och knappade och nu ska jag försöka få fatt i trycksaker att stoppa med mina pennfodral och börsar, som det handlar om…

Ovan kan en liten börs skådas, men det är inte i materialet som jag syr de som ska säljas i, utan den här lilla fick bli en födelsedagspresent åt en älskad vän till familjen!!

Ett nytt jobb!

Efter att vår minsting föddes har jag inte hittat mig något nytt jobb. Så nu när inte längre a-kassan rullar in bestämde jag mig för att starta företag! I torsdags skickade jag in ansökan, och även om den inte gått igenom ännu så betraktar jag mig härmed som inte-arbetslös! Tjo!

Idag, min första arbetsdag, gick det faktiskt något bättre med att hålla takt och att följa min lista på saker som behöver ordnas. Jag förspillde inte mycket tid på annat onödigt (som facebook till exempel), men såg till att i stället ta en riktig lunchtimme som också i fortsättningen ska innehålla en promenad.

Det är vansinnigt vad med saker som behöver ordnas och som jag inte har en aning om hur man gör. Visitkort till exempel. För fula visitkort går bort. Och dyra likaså. (Pengar, ni vet) Sen, hemsida. Hur gör man en sådan? Särskilt när man efter att ha köpt sig en domän upptäcker att man helst skulle ha haft en PC eller åtminstone Dreamweaver…vad gör jag nu liksom?

På dagens checklista kan jag dock bocka av:
Sytt en väska (som inte har beställare) -ska visas upp i lämplig butik.
Beställt förpackningsmaterial till mitt roliga projekt som inte avslöjas riktigt ännu (vill ju att presentationen ska vara tipp-topp innan ni får se).
Gått igenom beställningslistor för att både försäkra mig om att inget onödigt slinker med och att inget nödvändigt utelämnas.
Samt mottagit två beställningar på syjobb! Jag har ju rabatterat mig ordentligt nu till en början så att jag ska få jobb och därmed referenser!

Det är så mycket som jag ännu inte kan! Spännande och läskigt och vansinnigt roligt. Dock tycker jag nog att ett företag som behöver sig en biomedicinare som kan odla celler och köra lite PCR gärna får höra av sig…:-)

Spark därbak på mig. Och godnatt!

Länge sedan..

Jag insåg till min förskräckelse att det gått enormt lång tid sen jag bloggade sist. Först hade jag lite problem med att redigera bilderna, och därefter har jag påbörjat ett jätteroligt projekt som tar all min tid. Tänker på om jag ska starta företag på den idén och sedan se vartåt det går. Men jag är förstås försiktig och måste sätta mig in i alla delar.. själva idén hoppas jag kunna presentera inom ett par veckor när jag ser om någon återförsäljare är intresserad. Spännande och lärorikt är det i vart fall!

Självfallet tar jag emot väskbeställningar nu i mellantiden, även om väntetiden kan bli lite lång.

Jag är också lite nyfiken på vem du är som läser här. Jag förstår ju att det finns cirklar av bloggar och ibland när man hamnar hos någon ny så upptäcker man genast fem nya och fantastiskt fina som man aldrig sett förut. Vill du säga hej här så jag får veta vem du är och så får jag klicka runt lite hos dig?!

Vårlängtansgrön Flippflappväska

Ett ljuvligt vårgrönt tyg med rosor som får mig att verkligen längta efter den stundande våren.

Väskan är vändsydd och sidsömmarna är förstärkta. Invändigt finns, som på de tidigare Flippisarna, en liten ficka passande till mobiltelefon eller en liten plånbok. Hela innerfodret är mönstrat och det utvändiga är av impregnerad möbelcanvas. Den kommer inte klara av en stund i en smältvattenspöl, men håller undan lite aprilregn förhoppningsvis.

Turkos Flippflapp

En ny FlippFlappväska. Ännu utan axelrem. Tycker det blir bäst om man syr axelremmen själv i stället för att ha ett nylonband, så jag testar lite olika varianter på sådana.

Tyget är Marimekkos och gjort av en designer vid namn Maija Isola, heter Kissa som betyder ”katt” på finska. En blå nyans som jag utan vidare bara älskar. Särskilt när det är lite dolt inuti en väska såhär.

Till salu. 450 kronor med nylonaxelrem, 500 kr med sydd rem.

Sammetsväska

 

Som en stor börs. Med repändar genom öljetter. Skön att ha på axeln, mjukt stoppad för formens skull och nabbar undertill att stå på. Skulle haft ett bättre namn bara…

Ny modell, Flippflapp

Lockad av att få en av Knit&Knag-Annas fantastiska sjalar så tänkte jag ut den här väskan, till en handarbetesmedhaverska i behov av extra utrymme ibland. (Ok, lite tänkte jag på mig själv )

Det som är lock utgör möjlighet att rymma mer i väskan, fungerar som skydd och…

 

…gör det möjligt för den som känner sig mindre diskret lagd än vad jag är, att visa lite innertyg genom att rulla ner locket. Med locket nedfällt kan man också ha det vikt inåt mot kroppen utan att väskan ser avig ut.  Inga ficktjuvar kommer åt!

Blev väldigt förtjust i den här, stadig och fin och kan trots sin rätt smala botten stå själv. När den är tom i vart fall. En ny favorit helt klart!

Hoppas litegrann att  Anna ska vilja ha en sådan här, för det tror jag skulle passa garnnystan och att stora raka stickor kan få plats, inga dragkedjor eller kardborreband för garnen att fastna i, men samtidigt stängbar när stickorna inte är med. Men hon får förstås välja helt själv!

Messengerbag, real size

Så här blev Kens messengerbag i riktig storlek, och den kan du fortfarande få om du inom ett par timmar hinner lämna en kommentar där. En som säger att du vill ha den alltså! =)

Det här är bland de roligare väskor jag har sytt. Eftersom jag bara hade sett sådana här väskor på nätet, inspirerades ffa av bagaboos väskor,  så gick det åt mycket tankekraft för att lura ut konstruktionen och det är underbart att få arbeta med huvudet! Sen blev jag mycket nöjd med sömnadsarbetet på väskan, trots de många stegen så fungerade det smärtfritt, fast det tog lång tid förstås. 

Invändigt har väskan ett laptopställ, något jag sett på en väska och stulit idén ifrån. Man ställer helt enkelt ner datorn i padding och knäpper reglerbara spännen på ovansidan. Förhoppningsvis ska även större datorer kunna få plats än den vi har! (håller andan )

M:et på framsidan är även min första någorlunda lyckade applikationssömnad. Tyckte det blev lite pyttigt med bara namnlappen, så jag ville logotypa väskan mer ordentligt. 

På minussidan så tyckte jag att locket blev något tunt, någon sorts stabilisering hade nog gjort det bättre. Hade också gärna skurit ner kanterna något mer för att få lite bättre balans i utseendet. 

Materialet är bävernylon, dubbelt lager, bärremmen är fem centimeter bred och har padding på remmen man har över axeln (som det brukar vara på ryggsäckar), men den sidan fastnade inte på bild. Bottenplattan är gjord av svart sopsäck som smälts ihop till ett åttalagersskikt och ligger mellan de båda bävernylonlagren för stadga. Det blir ett toppenmaterial att göra saker i. Kommer säkert bli lite fler alster i sådant framöver!

Färdigt utvändigt mått ca 35×30x12 cm

Hoppas att tjugonioåringen som fick den i present kommer att uppskatta den!

Messengerbag. Vinn!

Innan jag tillverkar nya väskor brukar jag göra en prototyp. Den här gången ska det slutgiltigt bli en messengerbag, som jag aldrig sett i verkliga livet. Mycket surfande och tänkande senare försökte jag mig på detta:

En helt klart trevlig väska till Ken. Ken hittade vi i en låda på ett loppis i somras. Han hade så fina kläder och en så tuff gitarr att han fick följa med oss hem. 

Om det är någon som har barn som gillar dockor i Barbiestorlek kan ni få denna lilla väska, så fort den riktiga blivit färdig. Den har två innerfack och knäpps med en vanlig tryckknapp. Den är inte perfekt, men söt!

Den 17 januari drar jag en vinnare bland kommentarerna. I gengäld hoppas jag att ni får ett glatt barn!

Saskompis

När alla somnat kvällen innan vi åkte till Skellefteå sydde jag denna till min söta lillasyster i julklapp. Påminner mig nu om att min pappas julklappar nästan alltid hade röd färg. Men det är ju en av de allra bästa färgerna, så jag förstår honom!

Pepparkaksväskor

Det här är mina första bruna väskor. Jag köpte några meter av brun markisväv när tygaffären hade rea, men det blev inte av att jag sydde någon innan all den svarta var slut (närapå iaf ) Den i mitten har jag vänt med insidan ut så att fodret blir tydligt. En är såld. Två får ligga lite på lagret jag försöker bygga upp. Om jag någonsin får tid! De går bra att köpa direkt också förstås! För att kontakta mig, se sidan med kontaktinfo!

Trolltyg

Axelremsväska till samma beställerska som i förra inlägget. Med tillhörande necessär, fodrad med galon.

 Visst blir man glad över att bli tittad på av troll när man öppnar väskan? 

Botten och fickan invändigt är i samma tyg. Dubbla dragkedjor så väskan kan öppnas ordentligt. Men de sitter inte ihop sådär som man kan se på större bag:ar eftersom den enas öppning är tillräckligt för att sträcka sig efter plånbok eller necessär. Båda kan öppnas så att en fullsatt jofa-pärm kan stoppas i.

Skotskrutigt

Till min största välgörarinna som nu inalles beställt fler väskor än jag kan räkna i minnet, en axelremsväska utan ”stoppning” så att den följer kroppen lite närmare och en necessär där insidan är i galon och vändsydd så att den håller någorlunda tätt. 

Invändigt finns ett fack som är stort som ena sidan och som stängs med kardborre, men det syns inte. Ovansidan stängs med knappar…

…eftersom klänningen som blev slaktad hade en så fin knappslå redan

Först hade jag inte tänkt sy av den här fina, hela och übercoola klänningen, den var ju i min storlek till och med! Men när jag provat den insåg jag att den såg…minst sagt oformlig ut på mig. Då gick det lättare att klippa!

Nollsju

 

Förra året föddes det en hel bunt barn. S, O, A och H. Och så förstås vår Konrad. Jag kan tipsa föräldrar om att raka bokstäver är att föredra!

Laptopväska i postertyg

Till finaste Mellanbarnet som forskar på akademien. Då får man ibland åka på häftiga konferenser för att presentera resultat på posters gjorda i perfekt väskmaterial. En väska skräddarsydd till hennes dator i redan presenterat postertyg. En pärm går det ner också, om utifall att inte allt finns inne i datorn. Väldigt roligt att få sy till just henne!

Fick lite egosocker av Mellanbarnet också, måste ju länkas till sådär direkt, eller hur?!

Necessär

Någon galning tyckte att Stig Lindbergs tyg var fult och började dela på det för att göra mattrasor. Eller vad det nu kan tänkas ha varit som orsakade att det blev i småbitar. Perfekta för necessärer. 

Sen gjorde jag en provbitsbeställningstur på Stoff och Stil. Charmeusefoder passar inte som foder till något jag kan komma på, ser ut som ett nät. Någon annan som har en aning eller vet? Poplinfoder är lyxigt och jättehärligt, mattsvart och tätt. Polyesterfoder är.. tja.. polyesterfoder, inte oväntat. Poplinfoderbiten jag provbeställde fick bli innerfodret i necessärerna, tre styckna inalles. Och de är kanske inte till för schampoflaskorna, men kanske till tandborste, rakapparaten, smyckena ändå!? 

..och en klar mönsterfavorit!

K som firade sin födelsedag fick en med godis i. Designklassiker åt en veta-mest-kämpe! K ska vara med i ”Vem vet mest” snart, så vi håller tummarna!

Reporterväskan

En underbar mecenat har jag i M som bestämt sig för att ge alla årets jubilarer väskor som hon själv väljer fodertyger till. Den här blev en femtioårspresent till en av hennes vänner som är journalist. Tyget är av satängvävd merceriserad bomull med rosmönster i blått och svart. Mercerisera betyder att bomullen är behandlad så att tyget blir blankare, och vävtekniken innebär också att tyget blir riktigt blankt.

Locket är nedsänkt som på skötväskan och invändigt finns ett fack med dragkedja. Den här gången fanns det gott om fodertyg så det har fått fodra hela insidan. Lyxigt värre. Men det ska nog vara lite extra när det är femtioårspresenter. 

Slipnoten (den som reglerar axelremmen) kommer från en annan väska fyndad på Myrornas. Jag har kunnat hitta en affär i Sthlm, Gamla Stans Läderhandel som säljer sådana, men ärligt talat är de inte riktigt som jag skulle vilja att de såg ut. Så om någon hittar lite snygga formgivna i metall tar jag mer än gärna emot det tipset!

A-väska

Mycket som ligger obloggat. Men det blir så när man har mycket att sy. Upptäckte också att jag skickat iväg flera saker och glömt ta kort först. Förstår inte hur det gick till?! 

Här är iaf väskan som är beställd av A. Hon önskade sig ett lite längre axelband. Det blev ett jättebra mått (enligt mig iaf) eftersom tygspillet i urtagen för axelremmen dels både passar ordentligt till en bottenplatta, men blev också stort nog att göra något av generellt. Till skillnad från de andra små kvartscirklarna. 

Mer kommer. 

Titta också på golvet. Det är en tapet lagd på masonitskivor (undergolv) och sen lackat i många omgångar. Blev riktigt bra. Förutom att tapeten visade sig vara skiktbar. Så välj inte en sådan om ni vill göra likadant. Det lossnar så mycket när det väl händer…

Insidan räknas mest

Det som avgör om en skötväska är bra är ju bara insidan. Så den har det jobbats på igår och idag. Hårt. 

Locket är nedsänkt i väskan, dels för att inte göra den alltför djup, men också så att man t.ex. kan lägga en tröja ovanpå utan att den ramlar ur. Locket öppnas med två parallella dragkedjor för att man ska kunna komma åt inuti ordentligt, och så att man vid behov ska kunna lasta väskan helt full, hela vägen upp.

När man lyfter på locket finns det två fasta fack där blöjor passar, ett nyckelband med karbinhake, ett dragkedjefack/necessär, ett mobilpåse-fack och en påse för flaskor. 

Påsen för flaska och mobiltelefon samt den lilla necessär-fickan är löstagbara från väskan.

Man kanske har plånboken i den lilla väskan och behöver gå iväg lite kort från övrig väska.. Den kan också rymma en blöja och ett par våtservetter om man vill ha ett litet snabbkit. Den är fodrad med samma tyg som i väskans yttertyg, markisväv.

Påsen rymmer en rejäl nappflaska, eller en dricksvattenflaska. Den är också någorlunda vattentät. Löstagbar så att man kan tvätta den separat och med ett resårband som man kan justera efter önskemål. Bandet döljs under fliken frampå. Mobilfickan är också ”vattentät” och den kan rymma en mindre nappflaska om man vill det. 

Här ser man kardborrebanden på insidan av väskan

 

..och kardborrebanden på baksidan av fickorna. Necessären har fått avsydda hörn så att den rymmer lite mer utan att bukta. 

Nu hoppas jag att den nya ägarinnan kommer trivas med sin väska. Även efter skötväsketiden!

Sort of Skötväska

Sent omsider. En skötväska till en härlig vän. Hoppas så att hon ska gilla den, den ska ända till USA, så det får inte gärna ha blivit något fel… 

 

Poserar gör min pudding till man! 182 cm lång. (För storleksjämförelse skull…av skötväskan, inte med era män)

Tilläggas skall att jag klippt och klistrat och försökt få till en helt ny modell när jag tänkte mig göra en skötväska.. Det gick väl sådär. Försökte lura diverse sybloggare till att komma med förslag till ändringar och förbättringar..bland annat Gobli. Vars väskor jag är störtförtjust i. Tydligen så mycket att jag stjäl lite nu och då sådär halvomedvetet. Det är nu när jag ser bilden på den här som jag märker att ”ja, den här har jag sett förr ja..” Som sagt. Hoppas Gobli håller med mig om att imitation är bästa komplimangen

Pennfodral

Till vänster gjord i vaxdukstyg till beställaren av vaxduksväskan i förra inlägget, det högra blev en födelsedagspresent till sonens gode vän. Dragkedjan är 25 cm, så fodralen är väl rymliga. Nu har jag fått ett glas vin, så jag önskar er en trevlig helg!

Få mer gjort! (eller politisera mera)

Har varit veckans motto. Och som det sägs. Har man mycket att göra så får man mer gjort. Har jobbat som lärarvikarie i veckan, Matte och NO på högstadiet. Underbart roligt och verkligen trevliga barn! Men, vet ni vad en disputerad kemist tjänar som lärare? 24 300. Det som får upp hennes lön är bara år inom kommunen. (ungefär iaf..finns säkert ett och annat man kan göra) och jag undrar bara: Hur tänkte ni på kommunen när ni otänkte det där? Trodde ni att man inte har nytta av en disputerad person på ett högstadium? Då kan jag samtidigt berätta att en av eleverna räckte upp handen (på kemilektionen) och sa att deras biologilärare hävdade att människans lillfinger såsmåningom kommer tillbakabildas, och det vet man genom att titta på schimpanser som vi härstammar från som ju har lika långa fingrar. (!!!!)

Och du som läser och har läst geografi, eller samhällskunskap eller juridik och inte förstår vad som är galet i det resonemangen, ni är förlåtna…Delvis eftersom jag förstår att era lärare på högstadiet inte kanske var stort bättre.. Men att en lärare i biologi inte har förstått evolutionen. Det är ganska gravt!

Man kan förstå att en biologilärare inte kan allt. Själv skulle jag kunna läsa in pedagogik och metodik och sen få undervisa i biologi…som är ett stort ämne.. och skulle göra att jag fick undervisa om fiskar och lavar och mossor. Och någon skulle kunna få skratta åt saker jag inte vet om dessa ting.. Men allt inom biologin, fiskar, maskar, lavar, mossor, växter, fåglar och djur har också genomgått en evolution. ALLA som läser något inom biologi måste kunna basal genetik och förstå hur utvecklingen sett ut!!! 

Så jag hävdar benhårt att en disputerad lärare på högstadiet, det är filibaba! Och hon borde tjäna minst tio tusen mer per månad! Samhället skulle tjäna på att någon som verkligen är intresserad av sitt ämne får lära ut det han eller hon brinner för. För vad ser högstadieelever för stor grupp vuxna som brinner och som har övermåttan av entusiasm? Mediamänniskor förstås. Så det är klart att de allesammans vill bli tevekändisar. För vem vill inte brinna? (Och jag hävdar att det kan generera mer pengar att få fler personer per capita att bli kemister. Alltså)

Däremot. De är mina hjältar, de där lärarna som är bra!!! Och de är inte så ovanliga som man kanske tror. Men deras låga den släcks rätt effektivt i den kommunaliserade skolan. Sparskolan. Gäspskolan.

Har vi det verkligen så bra på kunskapsfronten bland befolkningen att vi inte kan tjäna reda pengar på att förbättra den? Går det bra att ha ett bottenskrap på trettio-femtio procent som vill bli något inom media och som inte vet att gener inte påverkas av ett utifrånbehov (nej, Hannes 13, vi kan inte börja leva på gräs i framtiden för att vi börjar öva och uppmuntrar alla våra avkommor att öva också) och som tror att invandrare är här för att ta våra jobb och som aldrig ifrågasätter det de får höra som står i tidningen? (liten brasklapp här för epigenetiken som är på frammarsch..ja.. alltså, det visar sig att gener kan förändras genom utifrånkommande behov…men det är rätt nytt och har iaf inte visat sig stämma på gräsätning ännu vad jag vet.. )

 

Så, som ni ser så vaknar man till liv lite varstans i huvvet när man får jobba utanför dörren i några dagar. Men, där jag började var ju att jag skulle visa upp den första A-väskan. Som får heta så efter beställarens initial. Dock inte beställaren av denna:

Beställaren av den här ville ha ett häftigt femtiotalsvaxduksförkläde omgjort till väskfoder och förlängd axelrem, därav omdöpningen. Tycker nog att resultatet blev bra, trots att det krävdes flera skarvningar. Den lilla magfickan på förklädet finns kvar invändigt. (Omgärdad av vit snedslå på bilden nedan) 

En bit på sidan och botten fick bli i svart tyg, men assymetrin blev tilltalande så den sidan går nog att ha utåt, om man gärna vill. Gillar vaxduk!

Fler tyger

Har haft en mycket produktiv dag idag. Inget lajjande utan bara fokus! En väska klar, två tillskurna, ett yttertyg ihopsytt och en väska lagad.. Den där sömmen som gått upp visade sig bara vara en ren miss. När jag lade dit skumgummi i botten på den väskan så såg man inte det svarta tyget under efter att sömmen var sydd, men den hade halkat på sniskan under skumgummit och bar sen inte, vilket inte märktes förrän något tungt blev buret i den. Jag blev så lättad eftersom jag trodde det berodde på maskininställningar, eller att tyget i sig inte klarade påfrestningarna av att vara väska istället för att vara markiser.. 

Här är en färdig M-väska med ett så ljuvligt fodertyg som beställaren själv hade, heter Sverveli och är designat av Kjersti Østbø.

 

 

Jag har också hunnit fota en del tyger. Bland annat högen med mer figurativa mönster. Finns nu under sidan ”Barnsliga tyger”. Så här ser en del av resterande tyggarderob ut. Och de flesta av dessa tyger är till salu. Nu ska de fotas var och en för sig. Vilken dag som helst nu!

Nytt utseende!

Nu tror jag att jag har hittat hur jag vill att bloggen ska se ut. Med länksamling till höger och tydlig layout för sidorna. Om du kommer hit via någon sorts readerfunktion så kika gärna in på da real thing, det finns nu fler sidor som inte syns i readern. Ge mig gärna återkoppling på hur du upplever sidorna!

Vet du inte vad en reader är, så ta reda på det. En superbra funktion för att se när favvobloggarna är uppdaterade och för att kunna läsa allesammans på rad. Och man slipper en del mindre lättläst layout. Men missar sidorna förstås =)

Jag har lagt ut mina röda tyger som finns till salu eller som ligger till grund för beställningssömnad. Jag har också upprättat en prislista på det jag syr. Om du är nyfiken!

Dagisväska blir M-väska

Det är en underbar form på väska, den här dagisväskan. Denna är inspirerad av tanken på en festligt fin väska.Och nu är det verkligen inte passande med namnet dagisväska, eller dagiskasse! Jag har tänkt på vad den ska heta, och Knåpmodern har visat oss sybloggare väskmönstret och den har spridit sig som ringar på vatten. För att den är så skön och enkel gissar jag. Härmed döper jag om den och den får heta M-väska. M för Modern. I dubbel bemärkelse alltså. (Men modärn är ett inte så modärnt uttryck, så vi betonar moderns väska. Som i Knåpmodern)

Invändigt så sydde jag dit en ficka som ligger längs med botten, fodrat med det vackraste gröna duchesstyget och som perfekt tar upp det gröna i mönstertyget (vilket inte syns i den här bilden där väskans tyg nästan ser blått ut och innerfodret brunt, men Corel Paint ville inte vara vän med mig längre här, så jag kunde inte ordna det heller!). Det blir inte praktiskt att förvara nycklarna i fodralet, men man blir lite glad när man sticker ner handen i det. Mjukt och fint!

 

En del blir förvånade över hur M-väskan ser ut på riktigt efter att ha sett den bara på bild. Här poserar jag för att ni ska få en jämförelse. Jag är av normallängd. Förtretligt korta 167 (166,5), så min underarm torde vara normallång den med. 

Något trist har också hänt, ett par sömmar har visat sig inte hålla på väska jag skickat iväg. Jag vet inte om det var något tillfälligt eller om det är ett strukturfel. Mina egna väskor har hållit hittills iaf.

Nu har jag förstärkt sömmarna ordentligt, både på det svarta yttertyget och på det invändiga. För hålla ska mina väskor göra. Och får man problem med att en söm spricker så ska man direkt höra av sig till mig, för det är klart att jag lagar eller ersätter väskan då, och om felet fångas i tid så slipper man stora skador och kanske kan det speciella innerfodret räddas.

Jag har också bytt ut kantbandet i den här väskan. Från att ha först varit lite dyrare snedslå från tygbutiken, till att bli snedslå från Stoff och Stil, båda i bomull, den senare något smalare och med högre glans. Men jag tyckte det började se lite dammigt ut efter en kort stund. Och en festväska får inte gärna se dammig ut. Får se om jag orkar stå och klippa till snedslå själv ur ett tyg som innehåller några procent plastprodukt (polyester gissar jag) Det måste löna sig rejält utseendemässigt iaf.

Jag älskar din blogg också!

Jag är fantastiskt förtjust i hela det här bloggkonceptet. Vad man vill veta finns att hitta någonstans.

Tänk på hur det var under nittiotalet. Ville man lära sig att sy eller något annat man vill kunna så fick man gå en kurs. Gillade man inte läraren eller tyckte det var svårt att komma hemifrån så fick man avstå. Nu har man alla som lärare. Allas samlade inspiraton och kunskap inom räckhåll.

Man kan också få komplimanger för det man gör. Något som förmodligen inte hände på sykursen -93, mer än kanske en endaste gång. Och ni vet ju hur komplimanger kan vara. Är den för torrt uttalad, så gills den inte. Är den för översvallande, för snabb, för rar, för rak. Så gills den inte. Eller från fel person. Han är för dum, komplimangen gills inte. Uttalade komplimanger kan man heller inte läsa om och om igen. För att se att det bara var en komplimang och att det var en komplimang!

Vi ska ju också nämna hur komplimanger mottas. Skruvande, rodnande, fnysanden, stammanden, gengäldande, obrytt, nonchalant…och sällan glädjestrålande. Men i text så finns nästan bara ”Tack” Kanske med versaler, utropstecken och ett ”mycket” tillagt på slutet. Men inget av det där andra som gör det så svårt att lämna sina uppmuntrande åsikter, det där som får en att tänka att ens hejarop kanske är ovälkomna. Att man verkar smörig, inställsam, lismande. Eller att man är den där som är för dum för att få säga något positivt.

Personliga möten med människor, känslan av tyget i händerna, doften, och kanske ljuden. De får vi inte. Och de kan inte ersättas genom bloggandet enbart. Men jag tvivlar på att så många visste om varandras hobby eller djupaste intressen då -93 och tvivlar gör jag på att så många var så brinnande inspirerade, så det nästan kokade ur deras hjärnor och pös ur deras välvilliga hjärtan då. Nu tvivlar jag inte ett dugg. Och jag älskar alla bloggare som berättar om det som fascinerar dem, som roar dem, bekymrar dem och får dem att glädjas. I love your blog-utmärkelsen går från mig till alla bloggare. Och eftersom jag inte nominerar någon specifik så får jag inte lämna en logga på min blogg. Men jag tackar Tina för utmärkelsen som gladde mig massor och ber er kika in på hennes blogg om ni dels vill se något fint och om ni vill kika på loggan till ”I love your blog”. Tror inte den behövs här och igen. Ni är alla fantastiska.

Väska & pennfodral

Axelremsväska som tidigare, men i hållbart imiterat läder. Det förra höll inte för tyngden av väskan och sprack vid D-ringarna

Pennfodral med överdelen i rödblommigt retrotyg. 25 cm dragkedja.

Imorgon börjar Konrad på dagis!

Och han fick inte en dagisväska, utan jag gjorde en kopia på den här istället. En hyllningskopia av en gammal SAS-väska.. Om jag minns rätt så fick man en sådan väska när man flög som ensamåkande barn, till skillnad från idag när man får en nyckelkedja med en plastficka att ha runt halsen. Stiligare med en väska då ju! =) Tror att det kostade hundra kronor för mig att åka flyg när jag var fem-sex år. Jag åkte fram och tillbaka många gånger och ändå fanns det inte någon sådan väska kvar bland mina saker när jag flyttade hemifrån. Men som tur var träffade jag Per, och han hade en sådan här som jag då mindes vagt. Flitigt använd till att ta med kassettband i under sommarlovens båtresor. Och den är ju för underbar, dock med trasigt blixtlås. 

Stolen är en sådan där grej som gör att jag inte gärna går ut när vi är på återvinningen. Så fort man tittar ner i containrarna så ligger det massvis med bra att ha saker och ”hur-kunde-de-slänga-den-där???-saker”. Jag börjar nästan gråta varje gång. Sist vi var där räddade jag en solblekt Bobbycar undan elddöden (eller vad de nu gör med plastpryttlar). Den här stolen ovan behövde jag dock inte dyka bland metallskrotet för att få tag i, utan vi såg när kommungubbarna slängde de första två och hann rädda tre. Gamla skolstolar. Som är låsta på en alltför hög resp. alltför låg höjd. Och som släpper ifrån sig små kluttar av smörjolja lite nu och då. Men de har en bekväm sits. Perfekt stjärtform!

Stilig väska till stilig dam

är äntligen färdig. Jag tror att jag överknåpade lite. Det är roligt att få jobba på detaljerna, men femton timmar ungefär har det tagit. Mycket för att jag inte gjort något liknande innan och var tvungen att tänka ut allt förstås. Men tänk att man säljer femton timmar av sitt liv billigare för att man haft roligt medan man skapade. Jag ska definitivt bli en storkonsument av liknande objekt (när/om jag börjar tjäna lite pengar senare i mitt liv!) Bara att jag kan skapa något som borde kosta 3000 gör ju att jag känner mig rik. Jag kan alltså bära omkring på en väska som är.. ja..dyrare än någon väska jag hållit i annars! Förstår också att om jag varit man* nu så hade jag gjort väskan utan att höja ett ögonbryn och låtit det pysa över hur innerligt mallig jag är över den och så hade jag tagit 3500 för den utan att blinka. Och om ni hade varit män* hade ni köpt den för den summan också.

 

En liten bild till. Invändigt är den utrustad med två skiljefack. Det ena skiljefackets vägg har fått två fack, ett lite större, och ett mindre samt ett nyckelband. Den andra skiljeväggen fick bara ett större fack. Beställaren, den stiliga damen. Hon ville ha en skiljevägg i mitten som den förra dagisväskan fick, den med rödlila innerfoder. Men jag undrar ändå om inte två avdelare blir bättre. Man får fortfarande ner sin extratröja (i lammull förstås!!!) när mitten blir lite rymligare, men har mer sorteringsmöjligheter såhär. Om jag har freestylat för mycket så erbjuder jag mig att behålla den själv!

Eftersom jag inte är man* och jag är en mallig typ så ber jag er notera kalkstensgolvet under väskan. Det har jag lagt in själv. *multibegåvad OCH mallig*

(jag måste komma på hur män* gör när de skryter.. verkar vara lönsammare!)

* har här inget med det genetiska, biologiska eller mentala KÖNET att göra. Det är enbart i detta sammanhang använt som ett kodord för någon som är uppfostrad till att ha en stiff upper lip. Och till att vara en aning mer ego. /Kulturtanten. Som tror att män och kvinnor är exakt lika, utom ibland på utsidan. Och som tror att könlös vore bra! Och som skriver det här för att människor saknar humor och känsla för ironi. Jag vet att jag saknar det i vart fall.

Det roligaste

den här sommaren var kanske hängmattan. I vår på utsidan underbara stuga, utan el och vatten. Tar mer tid att diska och laga mat, men det tar man igen på att man knappt behöver städa och heller inte duscha…

Innan jag lade mig i hängmattan gjorde jag färdigt tre väskor och en blev nästan-färdig (Den kommer J, den kommer!). Den ena levererades så på momangen att den inte hann fastna på bild och de andra fick då i stället följa med till stugan för lite porträttering innan leverans…kan ju inte undanhålla alla varianter på väskor från bloggen heller… ni kunde ju få för er att jag varierar mig?! Så de här två gick till samma person. En galenpanna som vågade beställa två utan att ha sett en enda och som lät mig få fria händer. Gillar galenpannor! (sådär generellt.. man måste inte mani-handla!! ) 

Dagisväskan med styv mittdelare inuti. Trodde först att det skulle bli omöjligt. Vet fortfarande inte om det är bättre. Men det var skoj att få leka lite! Läskigt också eftersom det inte fanns mer av tyget om jag misslyckats. 

Jag tror att jag kan tänka mig fler beställningar framöver, men det tar lång tid för mig att sy då jag inte riktigt förstår när man ska sluta med att vara noggrann, när det är onödigt och bortkastat att vara det, så jag inser ju att det inte är en syssla jag kommer bli rik på. Och när man är långsam så får man ju snabbt en liten väntande hög som ligger, och det jag gillar mest med syskapandet är att det går förhållandevis snabbt ändå från idé till produkt. Vitsen går förlorad om högen blir för stor. Nu har jag två beställningar kvar. Sen ska jag sätta ihop en ny väska som jag tänkte ut före sommaren. Utan att någon har beställt. Kan också skvallra om att en axelremsväska med det intensivröda tyget finns kvar än så länge…Om någon skulle vara intresserad. =)

Dagisväska och Konrad fyller ett år!

Har i helgen fått leverera en ”dagisväska” till Gävle i ett tyg som jag verkligen tyckte om att titta på. Jag tror att jag måste helt revidera det där att jag inte gillar blått. Tror att det är så att jag själv inte tycker om att ha blå kläder på mig och att det finns vissa blå färger som jag inte vill ha i inredningen. För visst är det här vackert?! Det var roligt att få göra ett fint paket också. Hoppas att den nya ägarinnan kommer att bli nöjd!

 

Idag är också Konrads första födelsedag. 1 år. Och som ”stackars tredjebarn” har vi halvt om halvt glömt bort att ordna ordentligt kalas. Det känns smått oordningsamt att ringa till någon idag, så den som läser och vill komma är välkommen till sisådär tre-halv fyra i eftermiddag. Presenter är överflödiga. Lite omslagspapper bara blir fint!

Trött så ögonen blöder!

…men har haft verkligen roligt! Har rockat en massa ugglor, som det heter i FRA-land. Där man ständigt är övervakad och kontrollerad. Blir ni fundersamma nu över vad jag menar får ni skicka mail och fråga. Jag är tyvärr förhindrad att säga mer! =)

Hur gör ni när ni skär till små bitar. Till en solhatt som exempel? Har ni upptäckt den bästa saken (förutom att man får se sig om efter fler prylar hela tiden!) rullkniv och skärmatta?! Där viker man tyget sexdubbelt och kör med sin rullkniv efter mönstret, och vips har man sex, jämna solhattsbitar! Observera också den snygga kontrasten mellan det orange och den gröna skärmattan!

För ärlighetens skull ska jag säga att det här bara var fyrdubbelt. Men jag har klarat av att skära genom sex lager jeanstyg.

Och du ska vara av sorten som hela tiden vet var du har placerat dina fingrar kan jag ju säga också…

Skärmattan är billigare och större på Stoff och Stils hemsida än på Clas Ohlson. Får man säga sådant i FRA-land? 

Ha det gott! =)

Återfunnet återvunnet

Rensade lite i bildmappen idag och upptäckte att jag inte visat er den här väskan. En. TADA. Dagisväska! Surprised?!

 

Gårdagskvällen gick åt till att fota tyger. Ur en sämre vinkel än vad borde ha gjorts. Har rätt så ont i ryggen idag. Och så är jag så ovan vid Corel Photo-paint som är programmet i den här datorn. Tar låång tid att få en bild att se bra ut. Jag blir mer och mer imponerad över de här sybloggarna som har konstfärdiga presentationer av sina alster, inte så lätt som man tänker sig. Om jag nu ens lyckas i slutänden.. =)

Solhatt med solblommor på solpojken(?)

 

 

Svårt att fota. Rolig att sy! Har sett hattmodellen på bilder från tidigt åttiotal och tyckt att den nog är optimal. Bara sex delar och fullt vändbar om man vill det. Bara så attans svårt att få till rätt kurva. Men nu har jag gjort det! 

Byxor och midsommarafton

Ett par byxor åt lilla Hanna som är våra barns nästankusin. Verkligen roligt att få sy något av det här blommiga tyget som jag köpt hos Pigan. Mönstret är ur Sy till barnen i mjuka tyger av Lennartsson och samma mönster som de här byxorna. Tyckte att jeansen blev något korta mot ryggen, så de här förlängde jag och så sydde jag även in de översta fyra centimetrarna bak och på sidorna så att de skulle sitta kvar bättre på sjumånaders bäbiskropp. 

Ni som har tillgång till sidan ”Barnen” får även se Hanna själv i byxorna och passande mössa! Har man träffat barnen i riktiga livet någon gång så kan man gärna få tillgång till sidorna. Bara fråga!

Midsommar utspelade sig hos E & K, rikligt med sill och lax, röror och hembakat bröd. Fantastiskt god mat som vanligt. Snapsarna var dock av varierande karaktär. Hemgjorda Johannesörtssnapsen som vi siktat in till sista april hade nu blivit mer färdig, men fortfarande inte nått sin höjd….väntar kanske på jul..eller på min födelsedag? Den andra snapsen var ursprungligen tänkt att bli likör, ur boken ”Sannas likörer”, men då för sex år sen när vi gjorde den så var den så äcklig att ingen av oss ens tänkte tanken att offra socker på den. Som tur var rådde boken till att aldrig slänga misslyckade spritalster (as if?!) och nu hade den tydligen bestämt sig för att vara i bättre skick. Jag är dock inte övertygad. Så jag höll mig till en..två Johannesörtssnaps. Alla tio snapsvisorna! Sen gick vi hem så vi var hemma tio i nio. Och hade gått och lagt oss när tolvåringen kom hem. Försmak på tonårstiden? 

 

(Ska jag tillägga att tolvåringen var tillsammans  med min mamma och mina systrar, eller ska jag skrämma några till att tro att han får vara ute och rumla på midsommar?? =))

 

Hoppas ni alla hade en glad midsommar också!

Fotbollssorg & karamellväska

Idag sörjer femåringen. Han har gått fotbollsklädd mer eller mindre hela våren, som vädret tillåtit, men det har klart kulminerat i veckan. Syntetkläder och fotbollsstrumpor och fyra tatueringar, varav en på kinden. Det är inte jättesorgligt dock. Italien är hans favoritland, och de finns ju kvar att heja på. Sådan tur att han även har en italiensk t-shirt som kan passera för fotbollströja. Han ska bli proffs i Italien och Sverige när han blir stor. Som Zlatan. Vi hoppas lite mer på arkitekt. Sparar knäna. Och så har vi väl lagom till att han är färdigutbildad skrapat ihop pengarna till den drömda arkitektritade villan!

Lite pyssel. Av det sista markistyget som fröknarna fick väskor i sydde jag en till sommarväska. Jag är ganska trött på tygkombinationen nu, men det finns de som gillar den. Konstigt! =) Den här fick fickor med resåröverkant och osynlig söm på kantbanden. 

 

Rödblommig axelväska

Nu känner jag att jag vill visa er den röda efterföljaren till prototypen (grön) här ändå! Den bor hos Pigan sen i söndags, så nu väntar jag med spänning på om någon kommer vilja köpa den. Det är kanske fel fora att sälja genom, men jag är ändå glad att hon ville försöka! 

Inredning som jag hade velat ha den själv. Två fack med kardborreknäppning längst bak mot fodret (innehållande mobiltelefon och kontokortsplånbok), utanpå detta två smala fack, varav det ena har ett band med karbinhake. Mellan dessa, två pennhållare. På motsatt sida finns ett större, rött fack. 

Imorgon kommer vännen Q som ska hjälpa mig fotografera tyger. Synd att hon inte var här och hjälpte mig med väskorna. Svårt att få dem att framträda ordentligt tycker jag! 

Tack till nästan-svåger Erik för posering med väskan. Han har ett huvud, det är alltså inte avsaknaden som gör honom till nästansvåger, så ni vet! =)

Pigans väska

Minns ni att jag fick lite tyger mot att jag gjorde en väska? Inte så länge sen, men så här såg det tyget ut:

Det var en lite för liten bit egentligen för att räcka till dagisväskemått. Men med lite trixande så fick jag till det. Har aldrig haft så lite tyg kvar efter ett slöjdalster! En endaste kvartscirkel och lite klippspill.

Ytterfodret är ganska stelt linnetyg från Ohlssons, och även kantbandet är därifrån. Glömde förstås att köpa tråd i rätt nyans, så jag provade att sy från ena hållet (räta mot räta-hållet) och sen använda ikeas snabbfåll-plast-väv och stryka fast det. Gjorde ju väskan vändbar. I teorin.  

Tror att hon blev glad. För jag fick en stor kram! Och när jag såg väskan ihop med henne så insåg jag att jag valt precis rätt färger. Inte mina färger, men passade henne så att väskan plötsligt blev snygg även i mina ögon

jao, blev fler väskor ändå…

Jag kunde inte slita mig från det här väskpysslet när allt kom omkring. Det här är faktiskt den tredje den här veckan. Men de andra två blev lite repriser så de fick inte komma med på kort.

Den här är inspirerad från ”dagisväskan” och vidareutvecklad. Det blommiga fodret går bara i axelremmen och fem centimeter ner i väskan. Sen har den ett ”lock” med dragkedja i samma storlek som bottenplattan där blomfodret slutar. Invändigt, under dragkedjan, är fodret svart och har också en inredningsficka i det blommiga tyget. Modellen är verkligen en ‘keeper’, har plats för pärm(ar) och är väldigt bärvänlig, sitter som en smäck tvärs över axeln och sluter tätt kring kroppen.

 

Har också fått sy solhattar efter att Linlur var så snäll och skickade ett mönster till mig! (Tack, tack! Tänk så vänliga människor det finns!) Den ena blev till Konrad och den andra till Mellanbarnets goding i ettårspresent. Fast. Med tanke på det väldigt fina kalaset borde han nog allraminst fått båda hattarna! Jesikens vilken baluns, tack för den!

Manic Tuesday

Har jobbat idag. På skola som vikarie. Och så ”slängde” jag ihop dessa när jag kom hem. (Ljuger, hade klippt till allt och sytt ihop tre) Men slängde på kantbanden gjorde jag. Tycker egentligen bäst om den dolda sömmen på kantband, men riktigt så manisk kände jag mig inte idag, så ihopslängda blev de med en enda söm. De ska bli presenter till älskade dagisfröknar. Så vad passar bättre än ”dagisväskan” då? =)

Lite för färgglada egentligen…men jag börjar väl mjukna. Till och med på blå fronten tydligen.

Så. Nu ska ni få slippa fler väskor på ett tag. Kanske en liten kik på Pigans väska, men sen är det slut till i höst, lovar!

Jag gjorde det!

Klippte i tyget alltså. Vet inte om jag ångrar mig heller. Funderade på vad jag skulle göra om jag ångrar mig paniskt. Kanske sprätta och sy på alla delar igen. För de finns ju kvar. Men sen tog fantasin slut om vad jag skulle göra med tyget då. 75×150 cm med urklipp för väska. Inte så fint.

På det här viset kan jag ju bära med mig det vackra tyget vart jag går. Det är svårare när det är monterat på ram.

Nu är det städdag på gården! Härligt med regn och goda grannar…

Väska till!

Det var ju roligt att finna sig kunna sy kantband äntligen, så jag gjorde en väska till. Av det markistyg som jag lite halverst köpte till Mellanbarnet, om hon hade velat knåpa väska i måndags. Nu ville hon sy sin KlärensoKlemenströja istället, och det gjorde hon rätt i. Är så nöjd med den här väskan också.

Är det inte någon som vill köpa en sådan här så jag får anledning att sy fler? 175 kronor hade jag tänkt mig. Och man kan få önska fodertygsfärg. Eller kantbandsfärg. Men bara en kort stund framöver, för snart är markisväven slut!

Men, äntligen!

så blev något faktiskt riktigt, riktigt bra. En väska. Lesse är nöjd också. Allt är bra! Tackar Knåpmodern för mönstret. Dagisväskan kallad.

Och…jo..det syns väl

namnlapparna kom idag. Visst blev de fina?!

Annars har veckan hittills varit ok. Jobbar på en orange dress till Konrad som kanske blir lite för mycket karamell. Televerksorange med lime-vitrandig mudd…hrm. Pysselmåndagen blev också trevlig, vann en sax (som någon glömde) och först blev jag glad och tänkte inget säga, men den är lite för slö. Så om den är saknad kan den återbördas.

Hade egentligen tänkt orange fodertyg till det här tyget också, och tänkt göra en väska av det med, men då måste jag nästan ha en köpare först. Och det svider eftersom tyget är så underbart. Eller hur?!

Men vad ska man annars ha det till? Väskor växer någon inte ur, men tänk en liten overall med en dragkedja med en rund ring i kläppen! Hade ju varit för sött!

Hittade också det här tyget och kunde inte motstå. Sen blir det ju oftast lite billigare om man lastar fullt hos Pigan…mängdrabatt på krediten.

och innan jag hade vecklat ut det så satt jag och funderade på vad det skulle passa som. Och kom fram till att påslakan till spjälsängen nog var bästa tipset. Vecklade ut det och upptäckte att någon annan varit av samma åsikt. Ska bara tvätta det först, sen ser jag om det passar till täcket. En väska till annars väl?!

Lesse-time is gone!

Lesse är i djup chock sen jag kom hemsläpande med lite mönstrade tyger. Det finaste har jag inte visat honom ännu, ville ta det lite pö om pö (ja..jag vet att det är ett franskt uttryck ursprungligen…och att franska inte har ”ö”)

Tror att det här ska få bli en väska. Känner hur det vibrerar i mig för att det är så vackra färger!

Det här snygga tyget visade sig vara sytt till ett förkläde. Inte superproffsigt sytt, men en bra modell. Så jag tror att jag behåller det på det här sättet! Jag hittade bunten med tyg hos Lata Pigan i Enköping/Vela och är bara lite lagom arg för att vi har kredit hos henne. Har ju egentligen inte råd att handla.. Men Per hittade arton slipsar och några flugor som tillhört Jussi Björling och var hur tuffa som helst. Så vi kommer vara snygga fattiglappar…prickiga förkläden, röda väskor och härliga sidenslipsar från New York och London.

Sen fick Lesse sitt lystmäte. En svart haklapp med normal passform denna gång och med ställbar ficka. Upptäckte förresten att Pops duschskärm, ni vet en sådan där som hindrar att barnen får vatten i ögonen när de duschar, den har någon form av rostbar tråd i sig. Så lite naj i fickan går säkert bra!

Lesse ville också få prova omlotten som jag provsydde på overlocken för att se hur fort det kunde gå. Han tyckte att om jag sydde något i samma material som hans hud så hade han den rätten. Jag är mycket spänd på hur den kommer sitta på Konrad eftersom kantningen är gjord som mudd. Härligt skön trikå är det ju! Visst Lesse?!

Så fort var det gjort!

Hittade som sagt till K som hade en overlock till ”övers”. Lite knasig, men när den fungerar så går det huj så fort! Stöket är autentiskt. Städa _kan_ man göra när barnen är med. Men inte sy…

 

Hade redan sytt lite på overall, gjord från en skjorta jag tröttnat på sen länge och med inspiration från Baby Cool (vars författare jag förträngt namnet på och inte orkar googla just nu). Den sydde jag sen om alla sömmarna med overlocken på. Mycket najs! Kragen blev mudd-påsyning med hjälp av overlocken och sen nerstickad med en enkelsöm från rätan. Saknar nu bara att få två ytterligare knappar i halsen…Tror inte Konrad ser lite snygg ut som jag gjorde i urringningen nämligen…Särskilt inte som den på honom nästan når naveln.

Nästa gång jag gör det här så ska jag lägga ut overallen som jag mönsterpassar med med helt raka armar, blev lite krum-känsla över axlarna. Fast det syns inte när Konrad har den på sig!

Har också hunnit sy en omlottbody till med overlocken. Tror faktiskt att tiden halverades jämfört med den förra omlottisen.  Bild kommer strax…Jag, kameran och WordPress är inte riktigt sams med fotopubliceringen..

Som tidigare utlovat. Här är en trikåtröja med raglanskärning som är dekorerad (:-o) med sömmar i avvikande färger. Tror den ska få en applikation också. Lesse har varit tystare än vanligt på senaste.

Igår, det var en annan dag det!

Då var jag mer produktiv. Och mindre nervös. Mellanbarnet var här och pysslade. Inte mitt mellanbarn, utan ett mellanbarn. Istället för att pyssla till sin blåögde ståtlige son så Do-redoade hon en Pop-tröja och dolde en liten fläck. Till Konrad. Eller. Hon kanske vill ha den till S-sonen ändå. Trots ”K”:et med stilig langettsöm? Bild kommer, kamerabatteriet är urladdat och batteriladdaren försvann i blixstädningen i lördags. Ja. Du kära besökare, du skulle sett hur det såg ut innan. Då hade du blivit imponerad. Nu förstår jag att det bara verkade smutsigt, men du skulle sett det innan jag sprang in för att ”duscha”. (Jo, jag duschade på riktigt också…bara väldigt, väldigt fort)

Två fållade tröjor blev det också, ett par UFO:n som legat en månad eller så. Bild imorgon. Hm. Det är en viss eftersläpning här. För i förrgår förfärdigade jag denna tjusiga trikånalle. Den heter ”Less is more”

Och ”Lesse” kommer därför varken begåvas med nos eller ögon. Han är utrycksfull ändå!

mönster ur Kalikådjursboken, Björn heter han där, men då är han gjord av velour. Inte lika gosigt.

Produktiv, utan att ha gjort ett dugg…

Galet nervös nu. Anställningsintervju på jobbet som jag inte förstått att jag såhäääär mycket hade velat ha. Klockan tio till tolv. Högste chefen hade glömt bort att jag skulle dit och chefen som intervjuade tror jag tyckte om mig (jag tyckte iaf om honom), men jag förstod på något vis ändå att han redan hade en favorit till jobbet, och det var inte jag. Positiva med det är att jag i så fall knappast hinner få jobb innan sommaren och istället får mycket sol och många utflykter fler än jag annars hade fått. Det negativa tänker jag inte ens nämna. Ok. Viskar *pysselrummet* *pengar* *arbetskamrater!!* *få känna sig lite viktig och i farten* *någon annan lagar ens lunch* *någon annan tar hand om barnen*. Kan säkert komma på massor med mer. Men nu tänker jag på sommarutflykter. 

Kvart över tolv åt jag skräpmat. Det brukar jag aldrig göra. God kebab! 

SEN! OVERLOCK! Den är lite pajko, har knäpp trådspänning…inte för att jag märkte så mycket av det när jag var hemma hos K och tittade och kände mig för på den.

Halv tre. Köpte overlockstråd. Svart. 

Klockan fyra. Ritat upp mönster till body och klippt ur…börjar trä maskinen. Men. Tråden är blå. Suck. Får lov att göra arbetsbyte med mannen, tar hand om Konrad och han får handla utan barn, men istället åka och byta tråden. 

Under tiden får barnet riva ut precis alla tyger, som han vill, bara han är tyst och jag hinner klippa ut en overall ur en gammal skjorta jag inte vill ha kvar. 

När grillade maten om en stund är intagen så ska maskinen få gå. Men hittills har jag inte gjort ett dyft. Och ändå mer än på länge!

Haklapp, kross och drömmar.

En haklapp förfärdigad. Fast lite smådålig passform då jag var tvungen att gå in och pilla i mönstret bara liiiite till. Tyckte ärmarna var för vida på den förra modellen (den med ringar) och det gjorde att framdelen nu verkade för stor istället och att halsringningen blev för stor.. Nu är inte Konrad en bamsing ännu (men kommer bli i den takt han nu äter på nätterna) tvivlar dock på att han kommer växa bara om halsen och inget om armarna…Haklappsfickan blev dock väldigt bra, ställbar med ganska grov najtråd…(rostar den tro?) Det största minuset är att jag har tre till ihopsydda i samma felaktiga mått… måste se om de går att rädda..

Ska också ha begravning för min vackra kopp ”Ringside”. Glömde den på pallen igår kväll och släppte sen in monstret i morse utan att ta hand om koppen först. Så fånigt att man sörjer saker. Önskar jag var oberoende av grejor, inte svag i knävecken för vissa vackra saker. Inte främst för att slippa sorg, utan för att det känns så fjuttigt att vara förtjust i saker. Man borde vara förtjust i samhällsstrukturer, eller jobba aktivt för fred i något avlägset hörn i världen. Osjälvisk. Vad gör jag liksom? Slår sönder gamla saker och syr fel i tyger. Bidrar till noll och ingenting!

Däremot så verkade min besvärjelse fungera litegrann på vägen…den där om att skaffa ett jobb så att pysselrummet kan bevaras. Intervju i morgon. Spännande!

Babyfilt

I min strävan efter att få till kantbanden så övade jag mig på att sy en babyfilt. Dumt. Det är långa kantband det. Som måste se fina ut på båda sidor. 

Jag som inte gillar dekorer generellt, erkänner nu dess existensberättigande och sydde genom fyra lager mudd samt dubbelt av det blå innanför med en dekorsöm som syr romber. Visade sig vara någon form av resårsöm, men jag har ingen aning om ifall den passar sig på en mudd. På lite håll ser filten ok ut. Gillar färgkombon!

En jacka..

Håller också på att jobba på en jacka. Har sytt fodret och skalet. Nu kommer detaljerna, så jag vill tänka lite. Ska det vara dragkedja eller knappar? Om knappar, hur ska de se ut? Hur gör man i nederkant och mot ärmarna? Har sytt ihop hela fodret men lämnat en bit i ärmen som jag tänker ska räcka till att vränga hela jackan igenom från avigan om det behövs, men ska ytterskalet ligga exakt eller ska det vara något större så att det går in i fodret? Om det ska vara knappar, är det samma sak där…ska ytterskalet gå in på insidan? Många frågor…måste värka lite innan jag förlorar respekten för tyget. Vågar göra fel. Dessutom så kommer han säkert kunna ha jackan tills han fyller fem i utförandet den har nu.

Gillar dock färgkombinationen, fast det är lite otippat. Som det gröna i mudden på första, svarta overallen har jag lite småsvårt för och blått brukar jag inte gilla för det mesta. Färgkoden 339 verkar dock gå hem (trådrullens nummer..från vadhetterenurå det tyska företaget som tillverkar tråd och börjar på G. aaaa)

Så spänd på hur det kommer bli. Jag kommer vara mallig som attans om jag ror det iland iaf. Är ju gärna mallig när jag lyckas med saker, för jag tror ju för det mesta inte att jag kan ett endaste dugg.

Omlott och jeans…typ

Lilla kvicksilvret är riktigt tekniktokig. Så det går inte så lätt att fota honom utan att han försöker rycka kameran ur händerna på en.  Går inte heller att sitta vid datorn i knät ostört. Och han blir skogstokig om man pratar i telefon så han ser att man håller i luren. Så jag tryckte ner honom på golvet, då tar det ju ändå en sekund innan han hinner flytta sig.

Omlottbodyn har sina fel och brister, men jag gillar randig mudd till det vita, även fast det vita i mudden snarare är, hm, grått? i jämförelse till tygets vita. Mudden från MG, trikån (härligt tunn) från lokala butiken med bästa service, Tygcentrum. (Handlar där lite för att få en anledning att gå in ibland…nördigt…stalkervarning…) Mönstret gjorde jag efter olika omlottisar, men jag försökte höja halsringningen lite.

Jeansen är sydda lite på försök. Har ju ingen overlocksmaskin, eller coverlock då. Men tänkte att det blir kanske ok med hushållsmaskinens overlockssöm. Väldigt pilligt att få dit sömmarna på benen. Lyckades dock väldigt bra med ”uppläggningen” av byxorna, sydde lilla uppviket på utsidan där franskanten hamnade inom overlockens gränser och därigenom blir nästan osynlig, och så ser det fint ut när byxorna blir uppvikta ordentligt sen.

Han ligger på en Viola Gråstensfilt, vår favoritfilt alla gånger. Har du en likadan och vill byta mot en i fantastiskt skick, fast blå, så hör verkligen av dig! Vi har också två röda och en vit med svarta/grå ränder, men de är i lite sämre skick tyvärr. Kan man få för många filtar? Tror inte det.

Så krångligt det kan vara!

Jag har legat i. Försöker verkligen lära mig att få dit de där kantbanden i trikå. Tre bodys och tre olika varianter. Den första, svart-vita, sydde jag som jag läst mig till att man syr snedslå, jag la det räta mot aviga och sydde med hushållsoverlockssömmen, vek över och sydde med svart tråd och tvillingnål från rätan så att det tog i mudden från baksidan. Blev rätt ok, men det ser ju vingligt ut om man granskar det. Hade heller inte förstått att man bör lägga mudden innan man syr ihop sidostyckena och mönstret som jag konstruerade blev lite snett i mötesstället. Men den satt fint på K. Som kräktes det första han gjorde. Har gjort öppning i raglanärmsskärningen på alla tre. Den första visste jag inte riktigt hur dyrt det är med Prym-knappar (5.30 stycket) så den hade jag inte sytt ihop i axelsömmen allt som gick utan hade tänkt ha knappar hela vägen ner, en tre, fyra sisådär. Men det är ju knappast någon lönsamhet redan från början att sy själv. Och med knappar för trettiofem kronor per body.. no, no.

Den gröna sydde jag härnäst. Nu sydde jag med tvillingnålen från rätsidan helt på mudden, men tyckte att det blev lite fult på baksidan igen, hade kanske inte klippt mudden helt perfekt rakt, så jag missade med baksidessicksacken lite här och där. Vill ju att den ska ta exakt på varsin sida om kanten på mudden så att den blir osynlig. Så på den blå bodyn försökte jag lägga in kanten på mudden även på baksidan, så att man syr genom fyra lager mudd sammanlagt. (Och instoppat ett lager bodytyg då alltså), fast den vek tillbaka sig på sina ställen och det blev ännu sämre. Grön body vinner trots allt.

Haklappar

I augusti fick jag en symaskin. Har bara sytt raksöm och gardiner sen högstadiets syslöjd. Men jag är helt såld på att försöka knåpa ihop kläder. Började med mönster ur Lennartssons bok, Sy i mjuka tyger. Men väldigt lite finns kvar från det mönstret nu efter alla modifieringar.

Sen kräktes K på allt man satte på honom. Så jag tänkte att haklappar var ett bra projekt. För det har jag inte hittat någon bra på marknaden. I vanlig ordning så ger jag bort mycket, så ett par haklappar finns inte med på bild. Redan bortskänkta, för det var visst fler som såg behovet. Men nu har K en brun själv, i vaxduk från Ikea att kräkas ordentligt på. Och en i mjukare plastat tyg (vadhetterenurå?) att växa i. När han får farfars tjurnacke!

 

Overall