Tehuva

Ibland kan det vara roligt att sy små enkla projekt som både är snabba att planera och att göra. Den här fina tehuvan gjorde jag när Konrad sov i eftermiddags.

 

I sidokanterna sitter svart passpoal, insidan är fodrad med svart bomullstyg och mellan lagren  ligger ett termomellanlägg (stoff och stil)

För att bestämma måtten lade jag tyg runt tekannan och höftade till höjden med ögonmått. Till min tekanna blev det 33 cm brett och 25 cm högt. Till bredden lade jag två centimeters sömsmån och så vek jag tyget dubbelt på höjden. 35×50 cm tygåtgång alltså. Sen skar jag rundningar i överkant  och gjorde likadant på alla tyglagren.

Innan jag lade ihop alla lagren så sydde jag dit passpoalremsan på det vita yttertyget. Passpoalen löper inte runt om hela, utan i överkant går ju tyget i sin helhet. Så passpoalen får alltså sneddas upptill, ner i vecken som bildas när man syr ihop. Där bestämde jag mig också för att en upphängningsögla skulle passa. Den är gjord av två bitar snedslå (ihopsydda mage mot mage) och fick också sneddas ner ihop med passpoalen i övre hörnet.

Insidan är overlockad genom alla tre lager tyg och nederkanten är fållad med snedslå.

Nu hoppas jag att min man ska kunna göra frukostte innan han ger sig av till jobbet med 6.10-tåget, och att teet ska kunna vara varmt när jag kliver upp lite senare!

Det ska vara en knubbo i år

Jag tog ett beslut i våras. Nämligen att starta mitt eget företag. Och ihop med det beslutet så tänkte jag sätta lite nya ambitioner för mig själv. Nämligen att bli mer strukturerad och försöka göra en sak ordentligt innan jag hastade vidare till nästa. Hur det nu går med det så bestämde jag att bloggen skulle få komma lite i sista hand. Jag är perfektionist och lider enormt av att inte ha den bästa av alla bloggar, de finaste redigerade bilderna, de mest kreativa och varierade objekten och de flesta kommentarerna i mina kommentatorsfält. Ihop med att förstås vilja kommentera på andras bloggar med glada tillrop när jag ser otroligt vackra klädesplagg som bloggaren skapat, eller bara komma med lite uppmuntran. Jag bestämde helt enkelt mig för att satsa min perfektionism på de saker jag tillverkar och att faktiskt tillåta mig lägga upp lite bilder här för att bara visa vad jag gör. Oredigerat och mer spontant.

Det går väl lite sådär kan vi sammanfatta det senaste halvåret.

Däremot facebook, som jag förövrigt verkligen älskar. Där kan jag lägga upp bilder lite okommenterat och visa mina vänner vad jag gjort. Med bilder där skärpan inte är excellent och där dammet på stereon syns ihop med min senaste knubbo.

Till min stora glädje har vännerna beställt stora mängder av knubbobörsar i julklapp till sina vänner och släktingar och jag har fått mer och mer att göra i mitt lilla företag. Jag har också sålt in mina produkter på ett par ställen här i Uppsala, nu senast på Uppsala konstmuseum, där det finns en liten fin shop.

Fortfarande känner jag viss prestationsångest över att visa er börsarna oredigerade, men jag behöver ju ta itu med löjl-perfektionismen. Så håll till godo! Här är ett gäng av mina små karamell-knubbosar. Oredigerat.

Andra helgen i advent är det julmarknad på Uppsala slott i konstmuseets regi, då går det bra att komma förbi och titta på knubbosar, väskor och mohairsjalar som jag har gjort. Museet tar inget inträde de dagarna. Det kommer hållas skapande verkstad för barn (ännu osäker på vilken av dagarna) båda dagarna och det finns ett trevligt kafé att pausa i mellan julmarknad och taveltittande. Kom och handla julklappar och insup lite konst!

Höstsjalar

Nu är det mysig höst igen och jag har vilat klart i hängmattan! (Oh så jag vilade, och läste, och klippte gräs och diskade för hand!!)

Hösten fick mig att längta efter varma sjalar, så jag stickade en liten hög på stickmaskinen som jag fick i våras. En av sjalarna blir en tackpresent för att jag fick den, en vit behöll jag själv som vinterhalsduk (tre varv runt halsen och helt makalöst mjuk!) och resten hoppas jag kunna sälja till andra som är förtjusta i mohair! 

650 kronor kostar en sjal. De är ungefär 50×170, men blir tack vare sin luftiga form både längre eller bredare om man sträcker ut den. Värmer fint i höst!

 

 

Den rosalila avviker en aning då den dels är gjord i det finare silkesmohair, och dels är ihopstickad i ändarna. Man bär den genom att lägga den som en åtta runt halsen, eller genom att ha den dubbel som vanlig halsduk, fast lite kortare. 

De långa väger ca 100 gram, och den rosalila väger 50 g!